Vägledning

Process att bilda naturreservat

Granskad: ‎den ‎10‎ ‎april‎ ‎2024

Processen består av flera vägledningar som alla finns på denna sida. De presenteras här nedan i en ungefärlig tidsordning, men ofta sker flera moment parallellt.

Sidan vänder sig till

Alla med intresse av processen kring bildande av naturreservat, i synnerhet länsstyrelser och kommuner.

Bra att veta

Processen består av flera vägledningar som alla finns på denna sida. De presenteras här nedan i en ungefärlig tidsordning, men ofta sker flera moment parallellt.

Lagstiftning/referenser

Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

Naturvårdslagen (1964:822, upphävd 1998:811)

Rennäringslagen (1971:437)

Terrängkörningslagen (1975:1313)

Lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

Skogsvårdslagen (1979:429)

Förvaltningslagen (2017:900)

Jaktlagen (1987:259)

Kommunallagen (2017:725)

Fiskelagen (1993:787)          

Personuppgiftslagen (1998:204)

Miljöbalken (1998:808)

Lagen (1998:811) om införande av miljöbalken

Lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

Plan- och bygglagen (2010:900)

Terrängkörningsförordningen (1978:594)

Jaktförordningen (1987:905)

Avgiftsförordningen (1992:191)

Skogsvårdsförordningen (1993:1096)

Förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

Förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m.

Förordningen (1998:904) om anmälan för samråd

Förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket

Förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

Förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Artskyddsförordningen (2007:845)

Förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning

Förordningen (2009:1476) med instruktion för Naturvårdsverket

Förordningen (2011:118) om myndigheters inhämtande av yttrande från Regelrådet

Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2020:2) om hänsyn till natur- och kulturvärden i jordbruket (lagen.nu)

Rådets direktiv, före detta 79/409/EEG, numera 2009/147/EG (kodifierad version) om bevarande av vilda fåglar

Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

Proposition 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m.

Proposition 1997/98:45 Miljöbalk

  • Vägledningarna är uppdelade på ett flertal olika moment. Vi har valt att göra på detta sätt för att vi då kan uppdatera delar av dem när det behövs.
  • De listas i en ungefärlig tidsordning även om flera processer ofta sker parallellt. De är sorterade under sex rubriker.
  • Kortare texter ligger i webbformat, längre i form av pdfer.
  • Eftersom de inte är tänkta att läsas alla på en gång – finns en del upprepningar.
  • Orden ”ska” respektive ”bör” används konsekvent där ”ska” följer av bindande rättsregler eller vad som uppenbart måste följas och ”bör” ger uttryck för Naturvårdsverkets rekommendationer och vägledning.

Processen är omfattande och delarna varierar även i detaljeringsgrad. Vi väljer att vägleda på de områden där vi ser störst behov. Nya regler eller olika tillämpning kan vara skäl för mer detaljerad vägledning.

Hittar du inte svar på dina frågor är du välkommen att kontakta oss.

Vägledningarna tar upp naturreservat. Alternativa skyddsformer till naturreservat är till exempel naturvårdsavtal eller biotopskyddsområde. Naturvårdsavtal kan vara särskilt lämpligt att använda för områden med stort behov av åtgärder eller där osäkerhet finns om den lämpligaste förvaltningsinriktningen och där det är lämpligt att pröva sig fram.

Naturvårdsverkets roll att vägleda

Naturvårdsverket har en central roll i miljöarbetet och ska vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken (1 § förordningen (2009:1476) med instruktion för Naturvårdsverket). Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för områdesskyddet (2 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.).

Vägledning under arbete

Vägledningarna ses över regelbundet och uppdateras vid behov. Det finns få prejudikat på området. En kommande komplettering kan vara att just lyfta domar och regeringsavgöranden.

Här förklarar vi ord som används i samband med bildande av naturreservat.

Ansvarsmiljö och ansvarsart - Naturtyper och rödlistade arter med en utbredning och förekomstfrekvens som motiverar att områdesskydd eller andra bevarandeåtgärder bör ske inom vissa regioner för att gynnsam bevarandestatus ska kunna uppnås för respektive naturtyp och art på nationell nivå. Varje berörd länsstyrelse och Skogsstyrelsen har ett särskilt ansvar för att skydda och vårda dessa naturtyper och arter.

Arronderingsmark - Marker utan påvisade naturvärden som medtagits i ett reservatsförslag främst för att förbättra reservatets geografiska utformning av lantmäteri- och/eller skötseltekniska skäl men även för att minska intrånget för fastighetsägaren genom att restinnehavet får en lämplig avgränsning.

Art- och habitatdirektivet – EU-direktiv, Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vissa djur och växter.

Artstock – Artsammansättningen inom ett geografiskt område.

Bevarandemål - Bevarandemål beskriver vilket tillstånd som ska bevaras eller uppnås i det skyddade området och därmed ge en tydlig bild av hur syftet med områdesskyddet ska tillgodoses.

Bevarandestatus - Se Gynnsam bevarandestatus.

Biologisk mångfald – Variationsrikedomen inom och mellan arter och hos de ekologiska systemen. Biologisk mångfald tas upp för olika nivåer: 1) ekosystem, 2) biotoper, 3) arter och 4) genetisk nivå. Biologisk mångfald kan även bedömas och skattas på växtsamhälles- och landskapsnivå.

Biotop – Livsmiljön för alla arter inom ett enhetligt ekosystem. Jämför habitat, nedan.

Biotopstrukturer – Förekomst av olika nyckelelement i en biotop såsom död ved, gamla träd, källor, beskuggade block och lodytor.

Biosfärområde - Inom ramen för UNESCO:s program ”Man and the Biosphere” (MAB) är det viktigaste verktyget så kallade biosfärområden. Biosfärområden är representativa landskapsavsnitt av ekosystem som kan omfatta både land - och vattenmiljöer. MAB-programmet syftar till att förbättra relationen mellan människor och miljön globalt. MAB-programmets uppgift är att utveckla fundamentet för uthålligt brukande och bevarande av biologisk mångfald i enlighet med konventionen för biologisk mångfald.

Biotopskyddsområde – Formellt skyddade små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda (7 kap. 11 § miljöbalken).

BSPA-områden - Baltic Sea Protected Area. Område utpekat enligt HELCOM-rekommendation 15/5.

Ekologisk funktionalitet – God ekologisk funktionalitet råder när tillräcklig mängd habitat för en artstocks långsiktiga överlevnad finns i ett landskap där god ekologisk konnektivitet råder.

Ekologisk konnektivitet – Bindning och fungerande processer mellan områden spridda i landskapet. God ekologisk konnektivitet innebär att områden har ett fungerande utbyte, t.ex. så att individer av olika arter kan förflytta sig mellan områdena.

Ekosystem - Enhetlig del av landskapet med dess organismer och abiotiska (ickelevande) delar. Begreppet kan användas i vitt skilda skalor. I begreppet ingår bland annat växter, djur och flöden av energi, näring och grundämnen.

Formellt skydd – formellt skydd omfattar nationalpark, naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Jämför områdesskydd.

Funktionalitet – Se Ekologisk funktionalitet.

Fågeldirektivet – EU-direktiv, Rådets direktiv, före detta 79/409/EEG, numera 2009/147/EG (kodifierad version) om bevarande av vilda fåglar.

Förvaltare - den som har huvudansvaret för upphandling och genomförande av de skötselåtgärder som framgår av skötselplanen. Syftet med att ha en förvaltare är att sakägare och allmänhet ska veta vem som är ansvarig för de aktuella åtgärderna.

Förvaltning - är i detta sammanhang planering av skötselåtgärder, upphandling av skötselåtgärder, uppföljning av skötseln enligt skötselplan och rapportering av resultat och verksamhet inom områden med områdesskydd enligt 7 kap miljöbalken.

Gynnsam bevarandestatus - Se 16 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Begreppet kommer från art- och habitatdirektivet, där det definieras i artikel 1. Begreppet används dock även för andra arter och naturtyper än de som pekas ut i direktivet, och finns bland annat med i preciseringarna för flera miljömål.

Habitat – Livsmiljön för en enskild art. I den engelskspråkiga användningen av begreppet ingår nu ofta även innebörden i det svenskspråkiga begreppet biotop, jämför ovan. De ”habitat” som nämns i art- och habitatdirektivet, brukar i formella svenska översättningar kallas livsmiljöer – vilket kan vara lite förvirrande, för direktivet talar också om bevarande av livsmiljöer för arter. I många sammanhang används i stället begreppet naturtyp som en synonym/översättning för habitat.

Habitatdirektivet - Se Art- och habitatdirektivet.

Hotade arter - Arter vars överlevnad inte är säkerställda på längre sikt och vars fortsatta existens i landet är hotad. Arterna finns förtecknade i den svenska rödlistan.

Hävd – Traditionella brukningsformer inom jord- och skogsbruket. Betesdrift, slåtter och lövtäkt är vanliga brukningsformer som ryms inom begreppet.

Impediment - improduktiv skogsmark och träd- och buskmark.

Intern dynamik - Med intern dynamik menas att skogen i huvudsak föryngrar sig undan för undan i små steg genom att enstaka träd eller trädgrupper dör, av t.ex. svampangrepp eller stormar, och att yngre träd då får möjlighet att växa till sig i luckorna. Så kallade sekundära trädslag som gran, lönn, ask, alm och lind är anpassade till intern dynamik och gynnas när inga storskaliga störningar, som t.ex. skogsbrand, sker. Brandrefugiala skogar liksom skogar med frånvaro av mänsklig påverkan i form av avverkning är ofta präglade av intern dynamik.

Intrångsersättning – Ersättning till fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt till fastighet på grund av beslut som innebär att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.

KNAS – Kontinuerlig naturtypskartering av skyddade områden. KNAS karterar naturtyper i naturreservat, nationalparker, naturvårdsområden, Natura 2000-områden och objekt som planeras för skydd.

Konnektivitet – Se Ekologisk konnektivitet.

Kontinuitet – Sammanhängande tidsperiod, då likartade förhållanden som bestämmer landskapsutvecklingen har varit förhärskande i en biotop eller ett landskapsavsnitt. Kontinuitet kan avse olika förhållanden och dessa måste anges för att begreppet ska kunna användas på ett meningsfullt sätt. Exempel: 1) kontinuitet av naturlig utveckling som inte påverkats av människan i en skog; 2) kontinuitet av hävdpåverkan inom markerna som tillhör en by; 3) kontinuitet av trädförekomst i ett landskapsavsnitt.

Kvalifikationsgräns - Resonemang om vad som kan utgöra avsevärt försvårande av pågående markanvändning.

Kultiverade betesmarker - består ofta av före detta åkermark, eller betesmark med tydlig påverkan av produktionshöjande åtgärder, framför allt gödsling.

I detta sammanhang skiljer vi på markslagen jordbruksmark (fördelat på åker, äng, naturbetesmark och kultiverad betesmark), skogsmark (fördelat på produktiv skogsmark och impediment), våtmark (som inte är jordbruksmark eller skog), vatten (marina och limniska) och fjäll.

Matrix – Begrepp inom landskapsekologin som avser omgivningen runt de ytor i landskapet (exempelvis värdekärnor eller metapopulationer) som man riktar sitt huvudintresse mot.

Målstyrning - Arbetsprincip som utgår från att preciserade bevarandemål för olika bevarandevärden styr val av skötselåtgärder, uppföljning och utvärdering.

Natura 2000 – Ett nätverk av områden med höga naturvärden inom Europeiska unionen. Nationerna inom unionen arbetar enligt gemensamma riktlinjer med uppdraget att bilda nätverket. År 1979 antogs fågeldirektivet och 1992 också art- och habitatdirektivet där Natura 2000 ingår. Dessa två direktiv är grunden för EU:s naturvårdspolitik och den i sin tur har rötter i internationella överenskommelser. Att ett område pekas ut som Natura 2000-område innebär att det omfattas av områdesskydd enligt 7 kap. 27-29 b §§ miljöbalken. Huvuddelen av de svenska Natura 2000-områdena omfattas också av formella skyddsformer som naturreservat eller biotopskyddsområde.

Naturbetesmark – Naturbetesmarker har inte gödslats, plöjts, dränerats eller såtts in med vallväxter. De har ofta lång historia som slåttermark eller betesmark.

Naturgeografiska regioner 1 – Regionindelning i regi av Nordiska ministerrådet. Sverige berörs av 29 naturgeografiska regioner.

Naturgeografiska regioner 2 – Den regionindelning som används i Nationell strategi för formellt skydd av skog och som tar naturförhållanden som utgångspunkt:

  • Fjällregionen (region 1): fjällen och fjällnära skogen i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län.
  • Nordboreal region (region 2): Norrbottens och Västerbottens län förutom fjällen och den fjällnära skogen.
  • Sydboreal region (region 3): Jämtlands, Västernorrlands, Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län, förutom fjällen och den fjällnära skogen.
  • Boreonemoral region (region 4): Örebro, Västmanlands, Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Västra Götalands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län.
  • Nemoral region (region 5): Hallands, Blekinge och Skåne län.

Naturreservat - Ett mark- eller vattenområde som skyddats enligt 7 kap. 4 § miljöbalken i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose behov av områden för friluftslivet eller skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter.

Naturskog – Självföryngrad skog som så länge varit opåverkad av människan att den i stor utsträckning förvärvat de egenskaper (trädstruktur, artsammansättning m.m.) som kännetecknar urskog.

Naturtyp - ett landskapsavsnitt med relativt enhetlig karaktär och struktur, till exempel öppen hagmark, träd- och buskbärande äng, åker, barrblandskog, hällmarkstallskog, rikkärr, högmosse, sjö och kalfjäll. Används ofta i stället för ”livsmiljö” som är det ord som används i författning för de habitat (naturtyper) som ska bevaras enligt art- och habitatdirektivets bilaga 1.

Naturvårdsavtal – Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal som tecknas mellan staten eller en kommun och en fastighetsägare om vad denne kan tillåta eller tåla angående naturvården inom ett område på sin fastighet (7 kap. 3 § jordabalken).

Naturvårdsregistret – Den nationella databas tillhandahållen av Naturvårdsverket där beslut om områdesskydd enligt miljöbalken ska registreras.

Naturvårdsvakter - Personer som är förordnade enligt 26 kap. 23 § miljöbalken för att utöva tillsyn av föreskrifter för skyddade områden, naturföremål och djur-och växtarter, som omfattas av förordnanden enligt 7 och 8 kap, 11 kap 14 § eller 12 kap 6 § miljöbalken.

Nyckelbiotop - Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Dessa områden har egenskaper som gör att de är viktiga för att hotade eller missgynnade arter i skogen ska ha möjlighet att överleva. Begreppet nyckelbiotop är inte beroende av storleken. En nyckelbiotop kan vara allt från ett enskilt jätteträd eller en liten källa i södra Sverige till ett mycket stort och urskogsliknande område i Norrlands inland.

Områdesskydd – Skydd av områden med stöd av miljöbalken och förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Exempel på områdesskydd är nationalpark, naturreservat, biotopskyddsområde, kulturreservat och djur- och växtskyddsområde.

Operativ tillsyn - tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller har vidtagit en åtgärd (3 § miljötillsynsförordningen (2011:13)).

Prioriterade arter och naturtyper - I art-och habitatdirektivet är en del arter och naturtyper enligt direktivens bilagor prioriterade. Speciella bestämmelser gäller för dessa, se 16 och 20 §§ förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Åtgärder för dem ska prioriteras i skyddsarbetet.

Prioriterade bevarandevärden - Utpekade naturvärden, kulturmiljövärden eller upplevelsevärden för rekreation och friluftsliv som läggs till grund för beslut om formellt skydd.

Produktiv skogsmark - skogsmark som enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke per hektar och år.

Ramsarområden - våtmarksområden av internationell betydelse, särskilt för fågellivet, som de länder som undertecknat Ramsarkonventionen förbundit sig att bevara. Åtagandet att bevara ett Ramsarområde innebär att områdets ekologiska karaktär inte får försämras. Inom alla Ramsarområden råder förbud mot markavvattning.

Region – Se Naturgeografisk region.

Representativ - En art, naturtyp, ett landskap, landskapselement, växt- eller djursamhälle m.m. som är typisk för, eller utgör en god representant för sin typ, inom en naturgeografisk eller kulturgeografisk region. Begreppet avser både kvalitets-, kvantitets- och frekvensmått.

Restaurering (av biotoper och landskap) – Återskapande till önskat tillstånd av tidigare biotop eller landskap, till exempel ett hävdat landskap eller en viss naturskogstyp.

Rödlistade arter – Arter som är hotade till sin långsiktiga överlevnad som art, och som är upptagna på en av Artdatabanken publicerad lista. Den är indelad i kategorierna: Nationellt utdöd (RE), Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN), Sårbar (VU) och Nära hotad (NT). Den senaste rödlistan publicerades 2015.

Sakägare – ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet, t.ex. arrendator, sameby och jakträttsinnehavare.

Samhälle - ett kollektiv av arter (biocoenos), en samling populationer som lever tillsammans i tid och rum. Växt- och djursamhällen brukar vanligtvis skiljas åt. Samhällsstruktur är en samling arter och deras relativa mängdförhållanden i ett samhälle.

Skogsmark – mark inom ett sammanhängande område där träden har en höjd av mer än fem meter och där träd har en kronslutenhet av mer än tio procent eller har förutsättningar att nå denna höjd och kronslutenhet utan produktionshöjande åtgärder. Se även Produktiv skogsmark resp. Impediment.

Skyddsvärd art - arter, eller populationer av arter, där områdesskydd eller andra åtgärder krävs för att förutsättningarna för arternas fortlevnad i livskraftiga populationer ska vara säkerställda på längre sikt.

Skyddszon - Ett område i anslutning till en biologisk värdekärna lämpligt som skydd mot negativa förändringar av värdekärnans naturvärden på grund av förändrad hydrologi och lokalklimat. Här avses exempelvis skogsbestånd med påtagligt klimatstabiliserande funktion belägna intill skogliga värdekärnor vilkas långsiktiga funktion för rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter är beroende av stabilitet i lokalklimat och ostörd hydrologi. Till skyddszoner räknas även bestånd intill sjöar och vattendrag samt bestånd vilka kan minska negativa effekter av luftföroreningar.

Skötsel – Natur- och kulturmiljövårdande landskapsvård som ersätter den traditionella hävden.

Skötselområde - en eller flera geografiskt avgränsade ytor som tillsammans i en skötselplan ska ha likartad skötsel. En underindelning av skötselområden kan göras.

Skötselplan - långsiktig plan för skötsel av ett skyddat område, där planen innehåller preciserade bevarandevärden, bevarandemål, skötselåtgärder samt rutiner för dokumentation och uppföljning.

Strukturer – se Biotopstrukturer.

Tillsynsvägledning - Sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna.

Typiska arter - Arter som är typiskt förekommande i vissa naturtyper. För uppföljningsändamål har typiska arter valts ut, per naturtyp som omfattas av habitatdirektivet, som är lämpliga indikatorer på naturtypens bevarandestatus.

Tätortsnära skog – Skog belägen inom eller på nära avstånd från en tätort. För att en skog ska vara särskilt intressant för vardagsrekreation brukar man ofta ange att den ska ligga inom en kilometer från tätorten.

Uppföljning - ger svar på frågan om uppställda bevarandemål har uppnåtts för berört naturreservat. Uppföljning av naturreservat förutsätter att preciserade bevarandemål har lagts fast för de bevarandevärden som ska bevaras i det skyddade området.

Urskog – skog som aldrig har påverkats av människan. Till sådan påverkan brukar man i detta sammanhang inte räkna nedfall av föroreningar.

Urskogsartad skog – Har egenskaper och strukturer som utvecklats under förutsättning att naturliga processer som i första hand vind, vatten och skogsbrand får verka ostört under tillräckligt lång tid. Områdena utmärks ofta av olikåldrighet, luckighet och genomgående stor strukturell variation. Generellt är tillgången på död ved stor. Lågor av varierande trädslag, i varierande storlek, fuktighetsgrad och ålder är liksom förekomsten av naturliga stubbar och stambrott mycket vanliga inslag. Torra och talldominerade skogar som tidigare brunnit eller brukats extensivt kan däremot lida brist på död ved, här får i stället hög trädålder och trädkontinuitet ge indikation på naturvärdena.

Utsjön - Vattnet i havet utanför kust och öar.

Utvecklingsmark - Mark som i dagsläget har ett ringa eller begränsat naturvärde men som med utgångspunkt från befintlig vegetation och/eller belägenhet bedöms ha förutsättningar att utveckla och förstärka värdekärnans naturvärden antingen på kort eller längre sikt.

VIC Natur - Ett digitalt handläggarstöd som syftar till att stödja processerna med att bl.a. bilda naturreservat. I VIC Natur arbetar Naturvårdsverket, länsstyrelserna, Havs- och vattenmyndigheten samt Lantmäteriet. VIC Natur innehåller flera delsystem där Digitalt områdesskydd (DOS), Naturvårdsverkets fastighetsinformation (FIDOS) och Naturvårdsregistret (NVR) används i processen med att bilda naturreservat.

Värdekärna - ett sammanhängande naturområde som bedömts ha en stor betydelse för fauna och flora och/eller för en prioriterad naturtyp. Storleken varierar från enstaka hektar till i sällsynta fall flera hundra hektar. I första hand avses ett område som med avseende på bestånds-, struktur- och artdata bedömts ha stor betydelse för rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter. Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt ingår normalt som en delmängd i begreppet värdekärna.

Värdetrakt – Ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet.

Äldre markanvändning - den skötsel som tillämpades före den storskaliga introduktionen av handelsgödselanvändning på 1950-talet på jordbruksmark och före den storskaliga introduktionen av trakthyggesbruk på skogsmark på 1950-talet.

Planera för blivande naturreservat

Syftet med att inrätta ett naturreservat kan variera. Många har som syfte att ge långsiktigt skydd åt olika typer av värdefull natur. Ett syfte kan också vara att tillgodose behov av områden för friluftslivet. Genom olika regionala och nationella inventeringar finns en relativt god kunskap om var landets mest värdefulla naturområden finns. Här redovisas viktiga inventeringar, strategier och planer, samt andra grunder som är viktiga att utgå ifrån när nya områden ska prioriteras för bildandet av naturreservat.

Vägledning om att välja område för förslag till naturreservat (pdf 170 kB)

För både kommuner och länsstyrelser är det viktigt att ett område som föreslås bli naturreservat beskrivs och avgränsas på ett enhetligt och genomtänkt sätt. Det ska underlätta bildandet av naturreservatet och bidra till ett kvalitetssäkrat områdesskydd.

Vägledning om att beskriva ett blivande naturreservat (pdf 168 kB)

Vägledning för beskrivning, indelning och avgränsning av naturreservat (pdf 3 MB)

För att underlätta arbetet har vi skapat en lista med material, som kan användas som underlag när det gäller friluftsliv, geologiska värden och olika naturtyper. Listan är inte en komplett katalog, utan ska ses som en samling med exempel.

Exempel på underlagsmaterial (pdf 131 kB)

Det är viktigt att frågor om vägar och parkering lyfts tidigt i samband med fastighetsköp och markersättningsärenden. Som regel hanteras väg-/parkeringsfrågor i samband med dessa.

Om det är förvaltaren av det skyddade området eller Naturvårdsverket i egenskap av fastighetsägare som är ansvarig för hanteringen av vägfråga med tillhörande kostnader och ersättningar beror på ett flertal faktorer.

Här går att läsa mer om ansvarsfördelningen:

”Schema ansvarsfördelning hantering av vägrättigheter, kostnader och ersättningar samt redovisning av möjliga rättigheter” 

För mer information om regelverk och tillvägagångssätt:

Se avsnitt ”vägrättigheter” i vägledning och fastighetsförvaltning

Förberedelser inför beslut (inkl markåtkomstbidrag)

Kommuner kan få bidrag för markåtkomst när ett värdefullt naturområde ska skyddas. Bidrag kan lämnas till intrångsersättning, marknadsvärdeminskning på kommunens egen fastighet och ersättning för naturvårdsavtal. Naturvårdsverket har 2016 uppdaterat vägledningen om markåtkomstbidrag och även tagit fram mallar för ansökan, hemställan, förlängning och rekvisition.

Vägledning för statligt markåtkomstbidrag till kommun för skydd av värdefull natur, 2016-06-20 (pdf 347 kB)

Flödesschema som beskriver ärendegången i ett markåtkomstbidragsärende (pdf 329 kB)

Mall för ansökan om markåtkomstbidrag för den initiala ansökan till länsstyrelsen (docx 32 kB)

Mall för ansökan till Naturvårdsverket om förlängning av förhandsbesked om markåtkomstbidrag i de fall ärendet inte är klart för avslut innan förhandsbeskedet löper ut (docx 31 kB)

Mall för hemställan om bidrag då markåtkomsten är klar (docx 30 kB)

Rekvisitionsblankett för att rekvirera bidraget kommer att medfölja bidragsbeslutet.

Om du har frågor kring vägledningen kontakta Anna Burehäll.

E-post: Anna Burehäll

Det finns även möjlighet för kommuner att söka LONA-bidrag från Naturvårdsverket. Genom LONA-bidraget kan ni bla få stöd till förberedande arbete med att bilda reservat t.ex. inventeringar och framtagande av skötselplan. 

Mer information om LONA-bidraget

Före bildande av ett naturreservat måste utredas vilka sakägare i form av fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till marken som berörs. Utredningen resulterar i en fastighetsförteckning. När naturreservatsärende påbörjas kan det räcka med att ta fram en förteckning som endast redovisar berörda fastigheter och ägare.

Vägledning om fastighetsutredning vid områdesskydd enligt miljöbalken, 2023-12-21 (pdf 213 kB)

En god dialog är grunden för ett framgångsrikt naturreservatsarbete. Processen att bilda naturreservat ska vara öppen. Den beslutande myndigheten ska ge fastighetsägare och andra sakägare möjlighet att vara delaktiga i processen.

Vägledning om samråd (pdf )

Exempel på samrådshandling (pdf )

Ett områdes naturvärden kan skyddas i avvaktan på beslut om naturreservat.

Vägledning om interimistiskt förbud (pdf 257 kB)

Exempel på två beslut (pdf 165 kB)

När en länsstyrelse eller kommun planerar att skydda ett område som naturreservat ska den ta hänsyn till enskilda intressen. Inskränkningarna för den enskilde får inte bli mer omfattande än vad som behövs för att tillgodose syftet med skyddet (7 kap. 25 § miljöbalken).

Vägledning om att väga enskilda mot allmänna intressen (pdf 66 kB)

Det är viktigt att det blivande naturreservatet har en tydlig och kvalitetssäkrad gräns i fält (38 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.).

Mer information om hur gränsarbeten bör genomföras finns på en separat webbsida, se länk nedan. Där finns även länk till Naturvårdsverkets vägledning för Gränsarbeten vid områdesskydd enligt miljöbalken samt ett dokument med vanliga frågor och svar kring inmätning.

Information och dokument om inmätning av områdesskyddsgränser

Innan en länsstyrelse eller kommun fattar ett beslut om bildande av naturreservat ska den förelägga sakägare (markägare och innehavare av särskild rätt till marken) att inom viss tid yttra sig över förslaget. Tiden för yttrande får inte sättas kortare än en månad. Förslaget till beslut ska föreläggas samtliga sakägare.

Vägledning om sakägares möjlighet att lämna synpunkter (pdf 151 kB)

Innan länsstyrelsen fattar beslut om ett reservat, ska man utreda konsekvenserna av ordningsföreskrifterna. I vissa fall behöver man dock inte utreda konsekvenserna och vi bedömer att länsstyrelsen i normalfallet kan avstå från detta. Då behöver man dokumentera skälen till detta. Kommunen har ingen skyldighet att göra en konsekvensutredning.

Vägledning om konsekvensutredning (pdf 150 kB)

Exempel för arbetet med konsekvensutredning (pdf 149 kB)

Frågor om ersättning

I samband med beslut om bildande av naturreservat kan fastighetsägare och andra sakägare ha rätt till ersättning.

Naturreservatets föreskrifter ger fastighetsägaren rätt till intrångsersättning under vissa förutsättningar. I 31 kap. miljöbalken anges de situationer när föreskrifter, förbud och förelägganden medför rätt till ersättning. Frågor om ersättning kommer upp tidigt i processen att bilda naturreservat även om rätt till ersättning förutsätter att ett naturreservatsbeslut vinner laga kraft.

Naturvårdsverket har tecknat ramavtal med ett antal värderingsföretag för värdering vid naturreservatsbildning. Länsstyrelsen beställer värdering, så kallad ersättningsutredning, i den ordning som föreskrivs i Naturvårdsverkets beställarinstruktion. Ersättningsutredningen utgör, efter godkännande av Naturvårdsverket i DOS (VIC Natur), sedan grund för förhandling och tecknande av överenskommelse om intrångsersättning.

Observera att värderingsbeställningen ska omfatta förslag till de föreskrifter som behövs för att uppnå respektive tillgodose syftet med naturreservatet för att intrånget ska kunna värderas.

Standardmall för ramavtal – värdering (pdf 167 kB)

Inled gärna förhandlingen så snart man värderat intrångets storlek. Det är viktigt att förhandlingsarbetet är koordinerat med det övriga arbetet med bildandet. Om förhandlingen inte är färdig när beslutet om naturreservatet har vunnit laga kraft, har sakägaren ett år på sig att väcka talan hos mark- och miljödomstolen.

Naturvårdsverket har tecknat ramavtal med ett antal förhandlarföretag för förhandling med fastighetsägare vid bildande av naturreservat. Förhandlarens uppdrag är att för statens räkning förhandla med fastighetsägaren eller dennes ombud. Målet är att om möjligt nå en uppgörelse om ekonomisk ersättning till följd av, eller inför, beslut om naturreservat.

Länsstyrelsen ska i ärenden enligt 7 kap. miljöbalken söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller inlösen (34 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.).

Motsvarande skyldighet bör gälla även för en kommun som beslutar om naturreservat. Någon bestämmelse om när förhandling bör ske finns inte. Förhandlingsarbetet bör så långt möjligt koordineras tidsmässigt med bildandeprocessen. Här förutsätts inom staten att erforderligt samråd i DOS (VIC Natur) genomförts före förhandling, se avsnittet Samråd.

Det är lämpligt att inleda förhandlingar om ersättning när värdering lämnats till ägaren eller dennes ombud. Överenskommelse om intrångsersättning bör helst tecknas senast i samband med beslut om bildande av naturreservatet.

När beslutet att bilda ett naturreservat vunnit laga kraft har ägaren, för den händelse överenskommelse om intrångsersättning inte träffats, ett år på sig att väcka talan hos mark- och miljödomstolen (31 kap. 13 § miljöbalken). Talan ska väckas inom ett år från det att beslutet vunnit laga kraft. Det innebär i många fall att parterna kan fortsätta förhandlingen ett år räknat från beslutet att bilda naturreservatet. Se även avsnittet Sakägaren kan begära ersättning eller kräva inlösen inom ett år.

Exempel, ramavtal-förhandling (pdf 275 kB)

Vägledning om förhandling om ersättning (pdf 129 kB)

Naturvårdsverket kan ersätta fastighetsägarens skäliga kostnader för ett ombud som förhandlar om ersättning i fastighetsägarens ställe. Då upprättas först en kostnadsram.

Om fastighetsägaren anlitar ett ombud för frivillig förhandling om ersättning och i förekommande fall granskning av ersättningsutredning kan Naturvårdsverket betala skäliga ombudskostnader. Naturvårdsverket har rätt att disponera anslagsmedel för förhandlings- och värderingskostnader efter prövning i varje enskilt fall i samband med bildande av naturreservat. Fastighetsägarens övriga och egna kostnader ersätts inte. Naturvårdsverket bekräftar genom förhandlaren åtagande att ersätta kostnader för ombud genom att upprätta en kostnadsram. Det finns en mall för detta. Normalt är det statens förhandlare som undertecknar kostnadsramen och det ska ske innan förhandlingen inleds.

Mall för ram för ombudskostnader (pdf 75 kB)

Kostnadsram för fastighetsägare vid anlitande av ombud (pdf 106 kB)

Oftast träffar man ett avtal om intrångsersättning innan reservatsbeslutet är fattat. Om beslutsmyndigheten i ett senare skede behöver ändra förslaget till föreskrifter, kan det behövas en kompletterande utredning om ersättning och en ny överenskommelse.

Länsstyrelsen undertecknar avtal om intrångsersättning för statens del. När en kommun bildar naturreservat är det kommunen som tecknar överenskommelse om intrångsersättning (31 kap. 7 § första stycket miljöbalken).

I flertalet fall träffas avtal om intrångsersättning innan det slutliga reservatsbeslutet fattas. Överenskommelsen träffas då med utgångspunkt från ett förslag till föreskrifter.

Om beslutsmyndigheten måste göra en ändring av föreskrift, till exempel efter något som framkommit vid remissen, bör beslutsmyndigheten överväga kompletterande ersättningsutredning och förhandling om ersättningen. Under alla omständigheter måste myndigheten samråda med berörd sakägare om ändringen.

Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige och en sakägare gäller även mot den som efter det att rätten till betalning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till fastigheten (31 kap. 12 § andra stycket miljöbalken). Det innebär att ny ägare av fastigheten och den som övertagit en särskild rätt till denna är bunden av skriftligt avtal, till exempel överenskommelse om intrångsersättning, som tidigare ägare eller sakägare har träffat med länsstyrelsen eller kommunen.

I vissa fall kan staten erbjuda att köpa berörd mark inom planerat naturreservat istället för att betala intrångsersättning. Köpet sker då utifrån jordabalkens regler och utgör således ett frivilligt alternativ för båda parter. Här bortses från den situation där beslutade föreskrifter medför att fastighetsägaren äger rätt att begära inlösen av fastigheten (31 kapitlet 8 § miljöbalken) eller vid bildande av nationalpark där staten måste äga de fastigheter som ska ingå i nationalparken.

Det finns olika anledningar till att staten kan vilja erbjuda köp som alternativ. Det kan vara fördelaktigt och underlätta för staten ur ett långsiktigt förvaltningsperspektiv att äga sådan mark där t ex större investeringar i byggnader och anläggningar kommer att ske eller i mer skötselkrävande naturreservat där t ex virke fortlöpande ska tas ut och måste hanteras.

En anledning till att fastighetsägaren kan vilja sälja den berörda marken till staten kan vara på grund av att ett bibehållet ägande innebär ett fortsatt äganderättsansvar t ex för eftersläckningskostnader vid brand, ansvar vid utbrott av skadedjursangrepp i skog eller generella administrativa åtaganden som åligger fastighetsägare.

Om länsstyrelsen ser fördelar med köp ska detta lyftas till Naturvårdsverket för diskussion i ett så tidigt skede som möjligt, och innan värdering för köp beställs. Om fastighetsägaren i samband med förhandlingen visar intresse att sälja berörd mark ska detta lyftas till Naturvårdsverket för diskussion. Om Naturvårdsverket ser fördelar med köp kan länsstyrelsen beställa en värdering som visar det berörda områdets marknadsvärde. När Naturvårdsverket godkänt värderingen kan förhandling om köp påbörjas.

Staten eller kommunen har ingen formell skyldighet att anskaffa och erbjuda mark som ersättning för den mark man köper in för naturreservatsändamål. Fråga om ersättningsmark kan väckas av båda parter (ägare och företrädare för staten/kommunen). Med tanke på merkostnader som uppkommer för värdering, förhandling och fastighetsbildning inför markbyte bör staten endast erbjuda ersättningsmark om det ekonomiska värdet av reservatsområdet är väsentligt. Vidare bör ersättningsmark i första hand erbjudas fastighetsägare som bedriver rörelse med anknytning till skogsbruk och får sin huvudsakliga försörjning av denna.

Mallar för köpekontrakt (pdf 147 kB)

Innan beslutsmyndigheten fattar beslut om föreskrifter som kan leda till ersättning får myndigheten förelägga den som vill göra anspråk på betalning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader, anmäla ersättningsanspråk och yrkanden. Om beslutsmyndigheten inte får in någon anmälan om anspråk innan tidsfristen löper ut, förlorar sakägaren sin talerätt (31 kap. 12 § första stycket miljöbalken). Ett sådant föreläggande kan övervägas om totalskadan (intrång och övrig skada) är svårvärderad eller fråga kan uppkomma om inlösen (31 kap. 8 § miljöbalken).

Om ersättningsanspråk inkommit i rätt tid gäller regeln (31 kap. 13 § miljöbalken) om ersättningstalan.

I flertalet fall är värderingssituationen klar och en värdering av marken finns i god tid före beslut om naturreservat. Möjligheten att förelägga ägare har i enstaka fall använts för att få till stånd en dialog om det är uppenbart att sakägarna inte har tagit del av eller inte förstått innebörden av föreslaget naturreservatsbeslut.

I vissa fall har fastighetsägaren och beslutsmyndigheten (länsstyrelsen/kommunen) inte kommit överens om intrångsersättning när beslutet vunnit laga kraft. Då har fastighetsägaren rätt att väcka talan om ersättning eller inlösen, vid mark- och miljödomstolen, mot den som är skyldig att betala ersättning eller lösa in fastigheten. Sådan talan (stämning) ska väckas inom ett år räknat från det att beslutet vunnit laga kraft vid påföljd att rätten till ersättning eller inlösen annars går förlorad.

Staten företräds i domstolen av Kammarkollegiet, som ska samråda med Naturvårdsverket (36 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.).

Ett beslut om bildande av naturreservat vinner laga kraft mot alla sakägare vid en och samma tidpunkt. Denna tidpunkt inträffar när ingen längre kan överklaga beslutet om naturreservat och alla eventuella överklaganden är slutligt prövade.

Detta innebär för ett beslut om naturreservat som inte överklagas att tidsfristen för att väcka talan om ersättning eller inlösen är ett år räknat från den dag (laga kraft-dagen) som infaller tre veckor efter det att sakägarna delgivits beslutet. Se även avsnittet ”Vägledning om underrättelse om beslut om naturreservat”.

Tidsfristen börjar dock löpa senare för det fall någon part har överklagat beslutet. Det innebär att när ett beslut överklagas, oavsett om det görs enbart av någon/några sakägare eller av alla sakägare, så kommer laga kraftvinnandet för dem alla att dröja till dess att överprövande instans slutligt har avgjort överklagandet. Tidsfristen för att väcka talan inträffar då ett år efter att beslutet vunnit laga kraft genom detta avgörande.

Möjligheten att väcka talan (stämning) mot staten eller kommunen kan dock inte ske förrän efter att beslutet att bilda naturreservatet har vunnit laga kraft. Däremot behöver inte laga kraft inväntas för att det ska vara möjligt att ingå en frivillig överenskommelse om ersättning utanför domstol.

Ett beslut om naturreservat kan inte vinna laga kraft vid olika tidpunkter se:

Mark- och miljööverdomstolens dom den 6 september 2019, mål nr M 1809-18 (pdf 678 kB)

Frågan om när ett beslut om naturreservat vinner laga kraft har tidigare varit omdiskuterad. Ovanstående dom har emellertid klargjort rättsläget. Som ytterligare bakgrundsläsning till denna dom bifogas det yttrande som Naturvårdsverket via Kammarkollegiet lämnade i ärendet:

Naturvårdsverkets syn på olika sätt att bestämma laga kraft-tidpunkt för beslut om bildande av naturreservat (pdf 137 kB)

Beslut om att bilda naturreservat

Länsstyrelsen eller kommunen tar fram ett förslag till beslut om att bilda naturreservatet. Förslaget ska innehålla syfte, förvaltningsinriktning, skäl, föreskrifter och en skötselplan. Föreskrifterna för naturreservatet ska vägas mot enskilda intressen. Inskränkningarna får inte bli mer omfattande än vad som behövs för att uppnå syftet med skyddet.

Beslut om att bilda naturreservat fattas med stöd av 7 kap. 4-6 §§ miljöbalken och när det gäller att fastställa ordningsföreskrifter enligt 7 kap. 30 § miljöbalken och 22 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (länsstyrelsen). Beslut om skötselplan fattas enligt 3 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Här vägleder Naturvårdsverket om vad ett beslut om att bilda naturreservat bör innehålla och hur det bör utformas. Avsnittet är utformat i den ordning som ett beslut om bildande av naturreservat lämpligen kan ställas upp.

Beslut om att bilda naturreservat – innehåll och utformning (pdf)

En skötselplan ska ingå i varje beslut om bildande av ett naturreservat. Om det finns särskilda skäl får man fastställa skötselplanen efter beslut om bildande. I så fall bör de särskilda skälen för detta redovisas i reservatsbeslutet. Ett exempel på särskilda skäl kan vara att beslut om naturreservat brådskar på grund av ett akut hot mot områdets prioriterade bevarandevärden.

Skötselplanen beskriver de åtgärder som behöver vidtas i området för att syftet med naturreservatet ska kunna uppnås/tillgodoses, och som får vidtas av förvaltaren inom ramen för dennes befogenheter och ansvar. Förvaltaren får inte vidta åtgärder som saknar stöd i gällande beslut enligt 7 kap. 6 § miljöbalken.

Vägledning om utformning av skötselplan (pdf 320 kB)

Att formulera bevarandemål (ny, pdf 247 kB)

Exempel på skötselområden med bevarandemål och åtgärder (ny, pdf 185 kB)

Vägledning om val av målindikatorer (ny, pdf 190 kB)

Den här vägledningen riktar sig till handläggare på länsstyrelse eller kommun som ser ett behov av en reglering av luftrummet i syfte att skydda miljön/områden med natur- och/eller friluftsvärden från störning från bemannade och obemannade luftfartyg. 

Syftet med vägledningen är i första hand att vägleda kring de möjligheter som finns för att ansöka hos Transportstyrelsen om reglering för bemannade och obemannade luftfartyg i luftrummet för frilufts- och/eller naturvårdsändamål. Exempelvis kan det finnas behov av reglering inom naturreservat eller djurskyddsområden där störning från luftfarkoster kan hota natur- och/eller friluftsvärden. 

Vägledning om införande av flygrestriktioner i skyddade områden (pdf 630 kb)

Vid bildande av naturreservat i renskötselområdet råder speciella omständigheter som gör att beslutsmyndigheten måste ta särskilda hänsyn till renskötseln och övriga samiska intressen. Vägledningen i detta stycke syftar till att beskriva processen för att beakta samiska rättigheter vid bildande av naturreservat inom renskötselområdet. Vägledningen riktar sig till alla länsstyrelser och kommuner som verkar inom det geografiska område som i 3 § rennäringslagen benämns ”renskötselområdet”. I rapportens vägledningsdel beskrivs hur samråd bör genomföras samt förslag på hur en process för arbetet med bildande av naturreservat i renskötselområdet kan gå till. Här beskrivs också tillvägagångssätt i de fall då ett behov av reglering av aktiviteter som omfattas av renskötselrätten genom avtal eller föreskrifter uppkommer. 

I rapportens bakgrundsdel beskrivs översiktligt de lagar och övriga förutsättningar som kopplar till samiska rättigheter, renskötselrätten samt områdesskydd och som är viktiga för slutsatserna i vägledningen. Förhoppningen är att denna vägledning kan bidra till ökad rättssäkerhet och tydliga samrådsprocesser vid inrättandet av framtida naturreservat inom renskötselområdet.

Vägledning för att bilda naturreservat inom renskötselområdet (pdf 552 kB)

Den här vägledningen riktar sig till handläggare på länsstyrelse eller kommun som behöver ta ställning till om jakt behöver inskränkas i ett naturreservat. Vägledningen behandlar jakt och jaktrelaterade anläggningar och aktiviteter i naturreservat och syftar till en enhetlig och ändamålsenlig reglering av dessa. Exempelvis när det kan finnas anledning att reglera jakt med hänsyn till friluftslivet eller den störning på andra arter som jakt kan innebära.

Vägledningen tar även upp hur man kan hantera situationer där viss jakt behövs för att uppnå syftet med naturreservatet och vilka typer av jakt som normalt sett bör vara tillåtna även i naturreservat där jakt är inskränkt.

Vägledning om jakt i naturreservat (pdf 372 kB)

Efter beslut

När kommun eller länsstyrelse fattat beslut om ett naturreservat ska sakägare, allmänhet och myndigheter snarast möjligt informeras om beslutet. Samma sak gäller om ett gällande reservatsbeslut har ändrats eller upphävts.

Vägledning underrättelse om beslut om naturreservat (pdf 150 kB)

När en länsstyrelse fattat beslut om naturreservat får det överklagas till regeringen av den som beslutet angår, och om beslutet har gått denne emot. För ett kommunalt beslut om naturreservat gäller samma begränsning i vem som får överklaga beslutet. Ett kommunalt beslut om naturreservat överklagas till länsstyrelsen, inte till regeringen. I varje beslut om naturreservat ska det finnas tydlig information om hur, och till vilken instans, det får överklagas.

Vägledning om att överklaga beslut om naturreservat (pdf 155 kB)

Enligt 38 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska länsstyrelsen eller kommunen se till att områden och naturföremål mäts och kartläggs, om det behövs. Förordningen anger således miniminivån utan precisering av hur mätning och kartläggning ska ske. I Naturvårdsverkets vägledningar för Gränsarbeten vid områdesskydd enligt miljöbalken och Att skylta skyddad natur preciseras hur mätning och kartläggning bör genomföras.

När naturreservatsbeslutet vunnit laga kraft mot alla berörda sakägare ska, om det inte gjorts tidigare, naturreservatsgränsens inmätta brytpunkter markeras fysiskt i form av träpålar eller liknande (se vidare under avsnittet Gränsarbeten). Den slutliga utmärkningen innebär att områdesskyddsgränsen utmärks definitivt genom röjning, målning och märkning i enlighet med Naturvårdsverkets vägledning Att skylta skyddad natur.

Att skylta skyddad natur (Publikation)

När ett reservat bildas bör alla frågor som rör markåtkomst och nyttjanderätter i möjligaste mån lösas innan överlämning till förvaltaren sker. Detta ökar effektiviteten i länsstyrelsens eller kommunens arbete och ger bättre samordning gentemot markägare och andra intressenter.

Några vanliga frågor att reda ut inför överlämning till förvaltare:

  • Rätt till parkeringsplats, led m.m. utanför reservatets gränser
  • Andelar i väg eller särskilt avtal om vägavgift
  • Nyttjanderättsavtal för jakt eller arrenden
  • Att Lantmäteriet har mätt upp och stakat ut gränsen för det nya reservatet

Checklista (pdf 283 kB)

Här hittar du information om hur ett naturreservat ska registreras.

VIC Natur, registrering (pdf 120 kB)

Länsstyrelsen ska föra ett register över beslut enligt 7 kap. miljöbalken och andra förhållanden på naturvårdens område (33 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.). Naturvårdsverket ska föra ett sammanfattande nationellt register över sådana beslut och förhållanden som avses i 33 § nyssnämnda förordning (33b § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m). Naturvårdsregistret förs i databasen VIC Natur (pdf 134 kB).

Vägledning om Naturvårdsregistret (pdf 149 kB)

Länsstyrelsen ska registrera beslut om naturreservat i Naturvårdsregistret (VIC Natur) inom fem arbetsdagar från den dag beslutet fattades. När kommun fattat beslut om naturreservat ska länsstyrelsen registrera beslutet i Naturvårdsregistret inom tio arbetsdagar från den dag då beslutet delgivits länsstyrelsen.

När länsstyrelsen fått del av ett överklagande ska länsstyrelsen registrera det i Naturvårdsregistret (VIC Natur).

Länsstyrelsen ska i Naturvårdsregistret (VIC Natur) registrera att naturreservatsbeslutet har vunnit laga kraft.

Föreskrifter (NFS 2015:1) om registrering av beslut enligt 7 kapitlet miljöbalken

Hantering av gällande beslut

Vägledning om hur man kan hantera frågor om dispens eller tillstånd, utvidgning, ändring eller upphävande av gällande beslut.

Rättspraxis kring tillämpningen av regelverket är för närvarande inte utvecklad, detta gäller även beträffande Natura 2000. Naturvårdsverkets vägledning kommer att utvecklas i takt med att praxis genom vägledande rättsfall växer fram.

Vägledning Hantering av gällande beslut (pdf)

Vägledning om dispenser och tillstånd (pdf 379 kB)

Relaterade sidor

Kontaktpersoner

Naturvårdsverkets kontaktpersoner per län

E-post: fornamn.efternamn@naturvardsverket.se

Län

Länsbiolog

Länslantmätare

Stockholm

Malin Lund

Emma Pöppel

Uppsala

Björn-Axel Beier

Erik Norgren

Södermanland

Björn-Axel Beier

Emma Pöppel

Östergötland

Cecilia Nygren

Mikael Sjöberg

Jönköping

Björn-Axel Beier

Joar Ekenstaf

Kronoberg

Björn-Axel Beier

Mikael Sjöberg

Kalmar

Olle Höjer

Karin Öhman

Gotland

Jennifer Hood

Emma Pöppel

Blekinge

Cecilia Nygren

Karin Öhman

Skåne

Cecilia Nygren

Anna Burehäll

Halland

Mikael Lindberg

Anna Burehäll

Västra Götaland

Cecilia Nygren

Ulrika Wahlström

Värmland

Mikael Lindberg

Mikael Sjöberg

Örebro

Mikael Lindberg

Anna Burehäll

Västmanland

Björn-Axel Beier

Joar Ekenstaf

Dalarna

Cecilia Nygren

Joar Ekenstaf

Gävleborg

Björn-Axel Beier

Karin Marklund

Västernorrland

Björn-Axel Beier

Erik Norgren

Jämtland

Olle Höjer 

Karin Marklund

Västerbotten

Jennifer Hood

Ulrika Wahlström

Norrbotten

Malin Lund

Karin Marklund

 

Om fastighetsutredning, gränsarbeten och utmärkning av gräns hänvisas i första hand till Emma Pöppel,
emma.poppel@naturvardsverket.se

Om värdering, förhandling, markägarombud och ersättning hänvisas i första hand till Erik Norgren,
erik.norgren@naturvardsverket.se

I frågor om markersättningsbidrag hänvisas i första hand till Anna Burehäll, 
anna.burehall@naturvardsverket.se

Allmänna frågor om övriga avsnitt i vägledningen Process att bilda naturreservat hänvisas i första hand till Jennifer Hood,
jennifer.hood@naturvardsverket.se

Havsmiljöer: Lena Tingström,
lena.tingstrom@havochvatten.se

Havsmiljöer och limniska miljöer: Susanna Lindeman
susanna.lindeman@havochvatten.se

Jenny Lindman Komstedt och Conny Jacobson 

Dalarnas län, Jämtlands län, Västerbottens län, Norrbottens län, Laponiatjuottjudus 

Camilla Näsström

Erik Hellberg Meschaks

Gävleborgs län, Västernorrlands län, Värmlands län, Örebro län 

Emelie Waldén 

Uppsala län, Södermanlands län, Västmanlands län, Stockholms län, Stiftelsen Tyrestaskogen, Skärgårdsstiftelsen, Upplandsstiftelsen 

Gisela Norberg och Anna Lindhagen 

Östergötlands län, Jönköpings län, Kalmar län, Gotlands län, Västra Götalands län, Västkuststiftelsen 

Emelie Waldén och Camilla Näsström 

Kronobergs län, Blekinge län, Skåne län, Hallands län, Stiftelsen Skånska landskap 

 

Samrådsinstruktion för områdesskydd

Innan länsstyrelsen fattar beslut i ett ärende enligt 7 kap miljöbalken ska länsstyrelsen i de alla flesta fall samråda med Naturvårdsverket, enligt 26 § förordningen om områdesskydd. I samrådsinstruktionen framgår bland annat i vilka fall länsstyrelsen ska samråda med Naturvårdsverket och hur samrådet ska genomföras.

Instruktion för samråd (pdf)