Strandskydd - en vägledning för planering och prövning

För att en dispens ska kunna beviljas krävs att det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl får man endast använda något av de sex särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 c §. Inom ett område som en kommun har pekat ut som område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man även använda de särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 d §. Dispens får bara medges om det är förenligt med strandskyddets syften.

Inom områden som kommunerna har pekat ut som områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man, förutom de skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 c §, även tillämpa skälen som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 d §.

Det kan handla om att en byggnad, anläggning eller verksamhet långsiktigt bidrar till utvecklingen av landsbygden eller, om det gäller en- eller tvåbostadshus, att de uppförs i anslutning till befintligt bostadshus.

LIS – Landsbygdsutveckling i strandnära lägen

De skäl som räknats upp ovan utgår huvudsakligen från de allemansrättsliga värdena. En dispensprövning ska också alltid omfatta den påverkan åtgärden får på växt- och djurlivet. Om de biologiska värdena påverkas på ett sätt som inte kan accepteras ska dispens inte ges, även om något av skälen ovan kan åberopas.

Vid en prövning av dispens från strandskyddet ska det enligt 7 kap. 25 § miljöbalken göras en intresseavvägning där hänsyn även ska tas till enskilda intressen. En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses, en så kallas proportionalitetsbedömning.

Enligt tidigare praxis har det inte ansetts möjligt att vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beakta andra omständigheter än de särskilda skäl för dispens som anges i 7 kap. 18 c-d §§. 

I MÖD 2020:2 nyanserade Mark- och miljööverdomstolen sin tidigare praxis med anledning av Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2018 s. 753. I domskälen framkommer följande. 

I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.

För att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet ska ett område mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna lämnas. Detta gäller dock inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion. Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta den fria passagen. Att fri passage lämnas är inte ett skäl att ge dispens.

Passagen bör anpassas för syftet. För rekreation och friluftsliv är det viktigt att den fria passagen inte bara består av smala passager utmed strandlinjen utan i sig är områden som i storlek gör dem lämpliga för ändamålet. Utformningen av den fria passagen är av stor vikt. Vid mer sammanhållen bebyggelse kan den fria passagen utformas som ett parkstråk. Vid mer gles bebyggelse, som enskilda hus, bör hänsyn tas till det lokala landskapet och strandens utseende. Ju smalare passagen är, desto tydligare bör gränsen mellan privat och allmänt område vara utformad.

Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd med mera, men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen.

En dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

En dispens får tidsbegränsas, vilket ska framgå av beslutet. Det kan till exempel handla om uppställning av en kiosk över sommaren.

Ett beslut i ett dispensärende ska vara tydligt motiverat och behöver innehålla en rad uppgifter för att både sökande och myndigheter klart ska se vilket område och vilken åtgärd beslutet avser. Ett tydligt beslut är av stor betydelse för framtida tillsyn och uppföljning för tillsynsmyndigheten.

Här hittar du en checklista för uppgifter som behöver finnas med i ett beslut om dispens:

• Personuppgifter, fastighetsbeteckning och eventuell del av den fastighet som dispensen eller tomtplatsavgränsningen avser.
• Den byggnad, anläggning, anordning eller åtgärd dispensen avser ska vara inritad på karta, översiktskarta och situationsplan.
• Tomtplatsavgränsning ska vara inritad på en karta.
• En fri passage ska vara markerad.
• Uppgifter om området omfattas av något annat områdesskydd enligt 7 kapitlet miljöbalken, eller berörs av ett naturvårdsavtal.
• Uppgifter om området utgör riksintresseområde enligt 3 eller 4 kapitlet miljöbalken.
• En beskrivning av områdets värden för friluftslivet och djur- och växtlivet, den påverkan myndigheten bedömer att byggnaden, anläggningen eller åtgärden kommer att ha på områdets värden samt myndighetens bedömning av om påverkan på de biologiska värdena och allmänhetens tillgång till stränder är acceptabel eller inte.
• En bedömning om en eventuell inskränkning av den enskildes rätt är acceptabel enligt miljöbalken 7 kapitlet 25 paragrafen.
• De särskilda skäl som ligger till grund för dispensen, samt i förekommande fall en motivering till landsbygdsutveckling.
• Villkor för dispensen eller beslutet om tomtplatsavgränsning om det bedöms nödvändigt.

Ett dispensbeslut ska alltid innehålla en besvärshänvisning, där det framgår hur beslutet kan överklagas och vart den överklagande ska vända sig. Ett kommunalt beslut får överklagas till länsstyrelsen av den sökande, om beslutet går emot honom eller henne. Överklagandet ska vara inlämnat inom tre veckor från det att den sökande fått ta del av beslutet.

En dispens som beslutats av länsstyrelsen får på motsvarande sätt överklagas till Mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen ska skicka kopia på sina dispensbeslut till Naturvårdsverket som också kan överklaga.

Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen har fattat. Kommunen ska därför skicka kopia på alla dispenser till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska inom tre veckor besluta om de ska överpröva dispensen enligt miljöbalken 19 kapitlet 3 b §. Länsstyrelsen har rätt att överpröva för att tillvarata det allmänna intresse som strandskyddet utgör. Om länsstyrelsen anser att det inte finns några förutsättningar för dispens kan länsstyrelsen upphäva dispensen. Den sökande och sakägare kan överklaga länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Vissa natur-, miljöskydds- och friluftsföreningar, som uppfyller kraven i miljöbalken, 16 kapitlet 13 § och 14 §, har också rätt att överklaga. Vem som i övrigt kan vara sakägare diskuteras allmänt i miljöbalkspropositionen, kapitel 4.26. Generellt gäller att den som bara kan åberopa allemansrättslig anknytning i ett ärende inte är sakägare.

Det är ofta lämpligt att prövning av strandskyddsdispens sker före prövningen av en önskad fastighetsbildningsåtgärd. Om dispens beviljas kan fastighetsbildningen genomföras med stöd av dispensen, under förutsättning att övriga villkor i fastighetsbildningslagen är uppfyllda. Om dispens inte beviljas ställs förrättningen in. Dispensansökan kan göras såväl före ansökan om fastighetsbildning som under pågående förrättning.

Läs mer i strandskyddshandbokens uppdaterade kapitel 7.4