Vägledning

Miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken

Vindsnurror på fält.

Biologisk mångfald inom specifik miljöbedömning

Granskad: ‎den ‎11‎ ‎april‎ ‎2023

Biologisk mångfald omfattar mer än skyddade arter och livsmiljöer. Flera perspektiv är relevanta när effekter på biologisk mångfald ska bedömas.

Sidan vänder sig till

Myndigheter, länsstyrelser, kommuner, konsulter och andra aktörer som berörs av specifik miljöbedömning enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Naturvårdsverket vägleder om miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen (2017:966). Läs mer under avsnittet omfattning och struktur.

Lagstiftning

EU-direktiv om miljöbedömningar

EU-direktiv har som mål att harmonisera medlemsländernas nationella lagstiftning på något område, exempelvis rörande miljöbedömningar. Direktiv föreskriver vilket resultatmedlemsländerna ska uppnå men lämnar åt länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. I respektive direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna.

När det gäller området miljöbedömningar finns olika direktiv för planer och program respektive för verksamheter och åtgärder. För planer och program gäller det så kallade SMB-direktivet (se nedan). För verksamheter och åtgärder gäller MKB-direktivet med de ändringar som föreskrivs i Ändringsdirektivet (se nedan).

EU-direktiv för miljöbedömningar av planer och program

EU-direktiv för miljöbedömningar av verksamheter och åtgärder

Tidigare regler om miljöbedömning

Om biologisk mångfald

I mars 2018 sände Naturvårdsverket ett webbinarium om biologisk mångfald och ekosystemtjänster i miljöbedömning. Ta del av en timmes genomgång av hur perspektiv som artskydd, grön infrastruktur, ekosystemtjänster och ekologisk kompensation kopplar till miljöbedömningar enligt 6 kap. miljöbalken.

Bestämmelser

I 6 kap. 2 § miljöbalken finns definitioner av vad som avses med miljöeffekter. Bestämmelsen är gemensam för strategisk miljöbedömning (planer och program) och för specifik miljöbedömning (verksamheter och åtgärder). I punkten 2 anges "djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt".

Praxis1 avseende både planer och program och verksamheter och åtgärder visar att arter och livsmiljöer som skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv2 samt fågeldirektivet3, behöver uppmärksammas när miljöeffekter på biologisk mångfald ska bedömas. Att dessa arter och livsmiljöer ska ges särskilt fokus följer också av artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet4. Naturvårdsverket anser därför att 6 kap. 2 § andra punkten miljöbalken bör läsas som att särskilt fokus ska ges både

  • de arter och de livsmiljöer som alla medlemsländer pekar ut Natura 2000-områden för, även om arterna och livsmiljöerna förekommer utanför Natura 2000-områden, och
  • de arter som skyddas av artskyddsbestämmelserna i 8 kap. miljöbalken och artskyddsförordningen.

I den svenska lagstiftningen genomförs art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet dels i 7 kap. miljöbalkens Natura 2000-bestämmelser och dels i 8 kap. miljöbalkens artskyddsbestämmelser med tillhörande förordningar. De livsmiljöer som enligt EU-rätten ska ges särskilt fokus vid bedömning av miljöeffekter finns i bilaga 4 till förordning om områdesskydd. Arter som ska ges särskilt fokus enligt EU-rätten är de som är markerade med S5och B6 eller N7 i bilaga 1 till artskyddsförordningen (se slutnoter för förklaringar av de olika bokstäverna står för). 

Djur- och växtarter som är skyddade enligt 8 kap. miljöbalken

Artskyddsbestämmelserna är förbudslagstiftning. Det är därför viktigt att hantera artskydd tidigt i miljöbedömning och arbete med planer, program, verksamheter eller åtgärder. Läs mer i vägledning om hur arter som är skyddade genom 8 kap. miljöbalken, och den tillhörande artskyddsförordningen (2017:845), bör hanteras i miljöbedömningar.

Artskydd i strategisk miljöbedömning

Artskydd i specifik miljöbedömning

Specifik miljöbedömning vid Natura 2000-tillståndsprövningar

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU.

Mer vägledning om Natura 2000

Av 6 kap. 20 § miljöbalken följer att en specifik miljöbedömning ska göras för en verksamhet eller åtgärd som ska prövas för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § (Natura 2000-tillstånd). Detta gäller dock inte om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa. Läs mer om regler kring miljöbedömning och Natura 2000 i vägledningen för Specifik miljöbedömning.

Specifik miljöbedömning

Grön infrastruktur

Grön infrastruktur är nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande.

Om grön infrastruktur

Förändringar av den fysiska miljön påverkar den gröna infrastrukturen på olika sätt. Utöver att exploateringar kan medföra direkta ingrepp i naturmiljön påverkar de också ofta den gröna infrastrukturen i ett större perspektiv. De påverkar genom att orsaka barriärer, fragmentering och bristfälliga spridningssamband.

Det finns samtidigt möjligheter att i samband med bebyggelseutveckling eller förändring av befintliga anläggningar som prövas enligt miljöbalken förbättra eller förstärka en bristfällig grön infrastruktur. Det kan göras genom att exempelvis skapa naturvärden, stärka svaga samband, eller göra justeringar i hur verksamheter bedrivs genom implementering av ny teknik eller förbättrad kunskap. Genom att ta fram kunskap om vilka områden och ekologiska funktioner och som är viktiga att prioritera i ett planerat projekt- eller planområde kan sådana möjligheter utnyttjas.

Grön infrastruktur i miljöbedömning

Miljöbedömningar är viktiga verktyg för att hantera frågor om grön infrastruktur och ekosystemtjänster i samband med fysisk planering och exploatering. Hittills har det funnits stora brister i hur landskapssamband beaktas i miljöbedömning och miljökonsekvensbeskrivning8. Om analyser och bedömningar begränsas till de områden som direkt berörs av behandlade alternativ omöjliggörs ofta bedömningar av landskapsekologiska effekter, som till exempel påverkan på habitatnätverk och olika arters möjligheter att sprida sig och överleva på lång sikt. Det kan därför finnas skäl att utöka studieområdet i miljöbedömningen om det finns indikationer på att ett studerat lokaliseringsalternativ kan medföra påverkan på viktiga landskapssamband.

En viktig förutsättning för att miljöbedömningen ska bidra till att säkerställa en grön infrastruktur är också att indirekta och kumulativa effekter identifieras och beaktas vid utformning av verksamheter, åtgärder och planer. Områden där ett starkt exploateringstryck sammanfaller med höga värden eller viktiga ekologiska samband bör ägnas särskild uppmärksamhet med avseende på kumulativa effekter på den gröna infrastrukturen. 

Lokaliseringen av en verksamhet är ofta av avgörande betydelse för möjligheterna att ta hänsyn till grön infrastruktur. Konsekvenserna av en illa vald lokalisering kan oftast bara delvis avhjälpas med skadeförebyggande eller kompenserande åtgärder. Underlag om landskapsekologiska samband behöver därför tas fram i ett tidigt skede av utredningsarbetet, när olika alternativa lokaliseringar fortfarande är möjliga. GIS (geografiska informationssystem) kan vara en god hjälp för att utreda och beskriva landskapsekologiska samband. Läs mer i Naturvårdsverkets vägledning om GIS i miljöbedömningar.

GIS och miljöbedömningar

För att omhänderta landskapsekologiska samband och funktioner i planering krävs regionala planeringsunderlag av hög kvalitet, samt en samsyn mellan olika aktörer kring vad som utgör en önskvärd utveckling av den bebyggda miljön. Mot bakgrund av detta har länsstyrelserna i uppdrag att ta fram och genomföra regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Under 2018 redovisade respektive länsstyrelse en första version av de regionala handlingsplanerna. Planerna bör tas tillvara som underlag i miljöbedömning av planer och program samt verksamheter och åtgärder som innebär förändrad markanvändning. Handlingsplanerna är publicerade på respektive länsstyrelses webbsida och länkar till kartunderlag publiceras succesivt i länsstyrelsernas Planeringskatalogen.

Vägledning om regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i prövning och planering

Under undersökningen samlas befintligt underlagsmaterial in och undersökningssamråd hålls för att avgränsa arbetet och identifiera de mest betydande miljöaspekterna. Underlag för miljöbedömningen är normalt sett länsstyrelsens planeringsunderlag och andra relevanta kunskapsunderlag som finns för det berörda området. Regionala planeringsunderlag som tas fram i arbetet med grön infrastruktur kommer att beskriva olika områdens funktion och betydelse i ett regionalt perspektiv kan ge stöd i bedömningen av vilken kunskap om lokala förhållandena som behöver tas fram inför en prövning. Genom att i miljöbedömningen identifiera de konkreta funktioner och kvaliteter som behöver upprätthållas på landskapsnivå ökar möjligheterna att anpassa olika verksamheter och planer så att den gröna infrastrukturen kan säkerställas samtidigt som utveckling av tätorter och verksamheter möjliggörs.

Ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster är ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. När det gäller effekter på ekosystem kan sådana effekter leda till att så kallade ekosystemtjänster minskar, upphör, tillkommer eller förstärks. De kan variera beroende på typ av ekosystem och är i många fall viktiga för att tillgodose allmänna eller enskilda intressen.

kategorisering-ekosystemtjanster.jpg

Ekosystemtjänster delas ofta in i de fyra grupperna: försörjande, reglerande, kulturella och stödjande ekosystemtjänster. Bild: Naturvårdsverket

Regeringen har i proposition 2016/17:200 Miljöbedömningar förtydligat att ekosystem och ekosystemtjänster omfattas av definitionen av miljöeffekter i 6 kap. 2 § miljöbalken i och med att det breda begreppet biologisk mångfald omfattas. Regeringen har därför inte sett något behov av att uttryckligen ange ekosystem eller ekosystemtjänster i lagtexten8. Om det i miljöbedömningen framkommer att miljöeffekter på ekosystem kan uppstå ska därför effekter på ekosystemtjänster bedömas och beskrivas i miljökonsekvensbeskrivningen. Naturvårdsverket har tagit fram en förenklad vägledning kring hur ekosystemtjänstperspektiv kan integreras i strategisk respektive specifik miljöbedömning.

Om ekosystemtjänster 

Vägledning om ekosystemtjänster i miljöbedömning

Geografiska analyser av ekosystemtjänster

Det är viktigt att tidigt i miljöbedömningen ha ett ekosystemtjänstperspektiv eftersom det kan synliggöra värden som inte alltid framgår av skriftliga underlag exempelvis kommunala grönplaner, genomförda inventeringar eller sammanställningar av juridiskt skyddade områden. Det kan till exempel gälla värden knutna till vardagslandskapet. Ekosystemperspektiv kan visa på samband i tid och rum mellan mänskliga aktiviteter, påverkan på miljön och påverkan på mänskligt välbefinnande. Att synliggöra sådana samband tidigt sparar tid och kan minska risken för besvärliga omtag i processen. Kommunikation kring ekosystemtjänster har också potential att få fler människor att komma till tals och känna sig delaktiga i miljöbedömning och beslutsprocess.

1 Till exempel RÅ 2005 ref 44, MÖD 2013:13 ”Boge” och MÖD 2016:1 ”Klinthagen”
2 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar
4 Artikel 3.1 b
5 S: Arten förekommer i Sverige, i fråga om fåglar genom att sådana fåglar häckar regelbundet eller i betydande antal rastar i Sverige, och i fråga om andra arter genom att det i Sverige finns en population som inte är helt tillfällig.
6 B: Arten har enligt fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden (fågeldirektivet) eller bevarandeområden (art- och habitatdirektivet) behöver utses. Arten finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet eller bilaga 2 till art- och habitatdirektivet.
7 N: Arten kräver noggrant skydd enligt art- och habitatdirektivet. Arten finns upptagen i bilaga 4 till art- och habitatdirektivet.
8 De Jong, Johnny, m.fl. 2004. Hur behandlas biologisk mångfalt i MKB?
9 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sidorna 77 och 185-186

Mer information

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ett nytt 6 kap. miljöbalken om miljöbedömningar trädde ikraft den 1 januari 2018. Det finns ärenden som påbörjats enligt tidigare lagstiftning om miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivning. Övergångsbestämmelserna beskriver på vilket sätt dessa ärenden ska hanteras.

Tidigare 6 kap miljöbalken och den numera upphävda MKB-förordningen (1998:905) hittar du i fliken Lagstiftning ovan.

Av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till 6 kap. miljöbalken framgår följande.

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedömningen av mål och ärenden om planer eller program som har påbörjats före ikraftträdandet.
  3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och prövningen av mål och ärenden om verksamheter eller åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före ikraftträdandet.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet.

För mål och ärenden gällande planer och program som har påbörjats före den 1 januari 2018 ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för handläggningen och bedömningen. Ett plan- eller programärende får anses ha påbörjats när ett formellt beslut om att inleda ärendet fattats. Övergångsbestämmelserna kan sägas vara uppbyggda så att ju längre man kommit i processen innan årsskiftet 2017/2018 ju mindre av de nya reglerna gäller. Det är också så själva övergångsbestämmelserna är uppbyggda i sin punktlista.

När det gäller verksamheter och åtgärder ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för handläggningen och prövningen av mål och ärenden där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före den 1 januari 2018. Med den som ska pröva tillståndsfrågan avses antingen länsstyrelsens miljöprövningsdelegation eller mark-och miljödomstolen. Bestämmelsen tar inte sikte på om underlag avseende betydande miljöpåverkan kommit in till länsstyrelsen.

Om länsstyrelsen före ikraftträdandet av nya 6 kap. miljöbalken har fattat ett beslut i fråga om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan gäller det beslutet. Samråd som föregått länsstyrelsens beslut behöver inte göras om.

Av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till miljöbedömningsförordningen framgår följande.

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Genom förordningen upphävs förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.
  3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
    a) handläggningen och bedömningen av ärenden om planer eller program som har påbörjats före ikraftträdandet,
    b) handläggningen och prövningen av mål och ärenden om verksamheter eller åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före ikraftträdandet, och
    c) beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet.
  4. Om 6 § första stycket 1 innebär strängare krav på en verksamhet eller åtgärd på så sätt att den alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan medan den enligt äldre föreskrifter inte alltid skulle antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska de äldre föreskrifterna tillämpas.

Övergångsbestämmelserna för bestämmelserna i miljöbalken och miljöbedömningsförordningen innebär således att för ärenden där man kommit så långt i handläggning att ansökan om tillstånd getts in till prövningsmyndigheten före årsskiftet 2017/2018 så gäller äldre bestämmelser i miljöbalken och förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar fullt ut vad gäller process, krav på miljökonsekvensbeskrivning, kungörelse m.m.

När det gäller verksamheter och åtgärder för vilka beslut om betydande miljöpåverkan har fattats av länsstyrelsen innebär övergångsreglerna en skillnad om beslutet innebär att verksamheten ska antas medföra betydande miljöpåverkan och om det inte ska antas medföra betydande miljöpåverkan.

Om länsstyrelsen beslutat att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, gäller den äldre förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Verksamhetsutövaren ska således inte ta fram en liten MKB enligt miljöbedömningsförordningen.

Om länsstyrelsen beslutat att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan bedömer Naturvårdsverket att de nya bestämmelserna i miljöbalken och miljöbedömningsförordningen gäller avseende avgränsningssamråd, krav på MKB och kungörelse m.m.

Övergångsbestämmelserna rör även de undersökningssamråd som föregår länsstyrelsens beslut i fråga om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, se punkt 4 i övergångsbestämmelserna till 6 kap. miljöbalken. Ändringarna i 6 kap. miljöbalken ska därmed inte innebära att det samråd som föregår länsstyrelsens beslut i fråga om betydande miljöpåverkan ska behöva göras om eller att länsstyrelsens beslut inte längre gäller efter att de nya bestämmelserna trätt ikraft. Bestämmelserna i den tidigare lydelsen ska därför tillämpas för de samråd som genomförts före den 1 januari 2018.1 

Naturvårdsverket tolkar övergångsbestämmelserna punkten 4 till 6 kap. miljöbalken enligt följande. Om samråd genomförts före årsskiftet 2017/2018 men beslut om betydande miljöpåverkan inte tagits innan de nya bestämmelserna trädde ikraft ska beslut fattas enligt de nya bestämmelserna. Samrådet inför beslutet behöver dock inte göras om utan för själva samrådet gäller bestämmelserna i den tidigare lydelsen. Ett beslut om betydande miljöpåverkan eller ett beslut som innebär inte betydande miljöpåverkan som fattats före årsskiftet med stöd av de tidigare bestämmelserna fortsätter också att gälla.

För samråd eller delar av samråd som genomförs efter den 1 januari 2018 gäller de nya bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken.

Verksamhetsutövare som utfört ett samråd (eller del av samråd) före årsskiftet 2017/2018 men där miljökonsekvensbeskrivningen lämnas in till prövningsmyndigheten efter årsskiftet behöver beakta de nya bestämmelserna i framtagandet av miljökonsekvensbeskrivningen. Naturvårdsverket tolkar således bestämmelserna så att samrådet är giltigt men att miljökonsekvensbeskrivningen ska upprättas i enlighet med det nya 6 kap. (om ansökan lämnas in efter årsskiftet). Om verksamhetsutövaren är osäker på om samrådet rörande miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning behöver kompletteras efter att de nya bestämmelserna trätt ikraft kan det vara lämpligt att diskutera detta med länsstyrelsen.

De regler som verksamhetsutövaren ska iaktta när de samråder är till stor del desamma som gällt fram till årsskiftet 2017/2018 varför det inte bör innebära större förändringar i praktiken. Det kan finnas tillfällen då miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i något avseende på grund av de nya reglerna.

Sektorslagstiftning

För sektorslagstiftning med koppling till miljöbedömningar gäller vissa andra övergångsbestämmelser än för 6 kap. miljöbalken. I fråga om plan- och bygglagen ska äldre föreskrifter gälla för handläggningen och bedömningen av mål och ärenden om planer som har påbörjats före den 1 januari 2018. I fråga om väglagen eller lagen om byggande av järnväg ska ett ärende handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbeskrivning som senast den 31 december 2017 lämnats till länsstyrelsen för godkännande. Det vill säga den fortsatta hanteringen av väg- eller järnvägsärendet ska i dessa fall ske enligt det gamla regelverket.2

1 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sidan 168
2 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sidorna 168–169

Miljöbedömning: Ordet miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken används som ett samlingsnamn för förfaranden vid miljöbedömning för dels planer och program, dels verksamheter och åtgärder. En miljöbedömning innebär att miljöeffekter ska identifieras, beskrivas och bedömas vid planering av och beslut om planer och program eller verksamheter och åtgärder.

Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

Undersökning: Ordet undersökning i 6 kap. miljöbalken används som beteckning för den process som ska leda fram till ett ställningstagande i frågan om en miljöbedömning ska göras eller inte göras.

För både strategiska och specifika miljöbedömningar är den avgörande frågan för om en miljöbedömning ska göras om genomförandet av planen, programmet, verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Undersökningen syftar till att nå fram till ett svar på den frågan.

Strategisk miljöbedömning: Strategisk miljöbedömning innebär att samråd genomförs, att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, och att hänsyn under beslutsprocessen tas till miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och det som framkommit i samråden. Strategisk miljöbedömning ska ha samma innebörd som ordet miljöbedömning i SMB-direktivet.

Specifik miljöbedömning: En specifik miljöbedömning innebär miljöbedömning för verksamheter och åtgärder. Det är den process som innebär att samråd genomförs, att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, och att hänsyn tas till miljökonsekvensbeskrivnings innehåll och det som framkommit i samråden när beslut fattas.

Miljökonsekvensbeskrivning: En miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram som en del av miljöbedömningsprocessen. Innehållskravet på miljökonsekvensbeskrivningen framgår av 6 kap. 11 § miljöbalken för strategiska miljöbedömningar och av 6 kap. 35 § miljöbalken för specifika miljöbedömningar.

Liten miljökonsekvensbeskrivning: Uttrycket liten miljökonsekvensbeskrivning används som beteckning för det prövningsunderlag som ska tas fram för verksamheter och åtgärder som inte kan antas innebära betydande miljöpåverkan.

Varför ett nytt 6 kapitel i miljöbalken?

Syftet med ett nytt kapitel om miljöbedömningar är dels att Sverige har en skyldighet att föra in de senaste ändringarna i det så kallade MKB-direktivet *) i svensk rätt och i övrigt tillgodose de krav som följer av Sveriges EU-rättsliga och internationella åtaganden. Dels är syftet att effektivisera miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder. Med effektivare bestämmelser ges förutsättningar för att öka den samlade miljöskyddseffekten och samtidigt minska tidsåtgången och den administrativa bördan vid miljöprövning.

Är du intresserad av att få veta mer, se gärna vår videoföreläsning som ger en bakgrund till det nya kapitel 6 i miljöbalken.

Vilka är de stora förändringarna?

Det nya kapitlet har en ny struktur och innehåller flera nya begrepp. Ett exempel är begreppet miljöbedömning som används för att beskriva processerna med att exempelvis ta fram underlag och samråda. När det gäller verksamheter och åtgärder introduceras bland annat en bestämmelse som tydliggör de nuvarande kraven på innehåll i ett samrådsunderlag. Det kommer även nya och tydligare krav på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla samt ett kompetenskrav för de personer som tar fram en sådan beskrivning.

Är du intresserad av att få veta mer, se gärna vår videoföreläsning om nyheterna i kapitel 6 i miljöbalken.

När det gäller miljöbedömningar av planer och program innehåller det nya kapitlet bland annat nya krav på beslut som en del av den undersökning som krävs för att ta reda på om planen kan ge upphov till betydande miljöpåverkan och som avgör om en miljöbedömning ska göras eller ej. Kraven på vilka miljöaspekter som ska omfattas av miljöbedömningen har förändrats och utökats och större fokus ligger på att integrera dessa i planen.

Ni kan ta del av riksdagens beslut om nytt kapitel 6 miljöbalken och underlaget till beslutet samt miljöbedömningsförordningen nedan.

Underlaget

Regeringens proposition 2016/17:200 Miljöbedömningar

Miljöbedömningsförordningen 

*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.