Växtskyddsmedel

Sedan den 1 oktober 2021 är det förbjudet att använda växtskyddsmedel inom ett flertal områden där den kommunala nämnden tidigare kunnat bevilja tillstånd.

Reglerna om detta finns i 2 kap. 37 § förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel (bekämpningsmedelsförordningen). Områden där det nu enligt 2 kap. 37 § bekämpningsmedelsförordningen råder förbud att använda växtskyddsmedel är följande: 

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 2 kap. 37 § 2–6 för verksamma ämnen i växtskyddsmedel som bedöms innebära en begränsad risk för människors hälsa och miljö. Kemikalieinspektionen har beslutat att följande ämnen ska undantas från regeringens förbud: 

• verksamma ämnen som godkänts som ämnen med låg risk i enlighet med artikel 22 i växtskyddsmedelsförordningen.
• verksamma ämnen som har förtecknats i bilaga 1 till KIFS 2022:3. 

Växtskyddsmedel som innehåller de undantagna ämnena är tillåtna att använda på de områden som förbudet omfattar. Exempel på ämnen som Kemikalieinspektionen har undantagit från förbuden i 2 kap. 37 § 2–6 är ättiksyra, järn(III)fosfat och pelargonsyra.

Verksamma ämnen som är undantagna förbudet mot viss användning (kemi.se)

Jordbruksverket har enligt 2 kap. 38 § möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 2 kap. 37 § 1 för att förhindra introduktion, etablering och spridning av invasiva främmande arter samt möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 2 kap. 37 § om det behövs för att förhindra introduktion, etablering och spridning av karantänskadegörare eller om det behövs för odlande av växter som bevaras i Nationella genbanken eller i nordiskt genresurscenter.

Jordbruksverket har inte utnyttjat bemyndigandet att meddela föreskrifter. Om användning av växtskyddsmedel behövs för odlandet av växter som bevaras i nationella genbanken eller i nordiskt genresurscenter är det möjligt att ansöka om dispens från förbuden i 2 kap. 37 § hos den kommunala nämnden.

Naturvårdsverket har enligt 2 kap. 38 a § möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 2 kap. 37 § 2–6 för att förhindra introduktion, etablering och spridning av invasiva främmande arter. Naturvårdsverket har även en möjlighet, enligt 2 kap. 43 §, att meddela närmare föreskrifter om den kommunala nämndens möjlighet att ge dispens från förbuden i 2 kap. 37 §.

Naturvårdsverkets har gjort den initiala bedömningen att inte utnyttja bemyndigandet att meddela föreskrifter utan att till en början vägleda om dispensmöjligheten för att få en uppfattning om behovet av eventuella föreskrifter.

Utöver de centrala myndigheternas möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från förbuden har den kommunala nämnden möjlighet att meddela dispens från förbuden i 2 kap. 37 §. Bestämmelsen finns i 2 kap. 39 § och lyder:

Under följande avsnitt tolkar Naturvårdsverket begreppet ”särskilda skäl” som återfinns i 2 kap. 39 § 2. Vi ger även några exempel på användning där vi bedömer att dispens enligt 2 kap. 39 § 2 kan vara möjlig att meddela.

Begreppet ”särskilda skäl” är ett juridiskt begrepp där lagstiftaren öppnar för en möjlighet att frångå huvudregeln. Det gäller då det råder särskilda omständigheter som talar för att huvudregeln kan frångås. Att frångå reglerna är endast möjligt om det finns särskilda omständigheter som talar för att det kan vara acceptabelt. Det som ytterst styr när särskilda skäl föreligger är förutsättningarna i det enskilda fallet. En bedömning av om den tänkta användningen uppfyller förutsättningarna för att kunna ge dispens behöver därmed göras i varje enskilt fall.

Den som överväger att använda växtskyddsmedel är skyldig att, om flera växtskyddsmedel eller metoder finns tillgängliga för samma användningsområde och syfte, så långt det är möjligt välja den metod eller det växtskyddsmedel som är minst skadligt för människors hälsa och miljön.

Detta gäller generellt vid användning av bekämpningsmedel och följer av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. När det kommer till växtskyddsmedel konkretiseras detta krav i 2 kap. 33 § bekämpningsmedelsförordningen.

Innan det kan bli aktuellt med en dispensansökan ska den som överväger att använda växtskyddsmedel göra en bedömning av om syftet med bekämpningen kan uppnås med metoder som ger en lägre miljöbelastning och mindre risker för människors hälsa.

Vid en dispensansökan bör hänsyn tas till den prioriteringsordning som återfinns i vägledningen om tillstånd och anmälan.

Vägledning om tillstånd och anmälan

Illustrationen nedan visar prioriteringsordningens olika steg. Kemisk bekämpning ska alltså användas som ett sista alternativ.

En ansökan om dispens från förbuden i 2 kap. 37 § bekämpningsmedelsförordningen bör åtminstone innehålla nedanstående uppgifter för att den kommunala nämndens ska kunna göra en bedömning om dispens kan medges: 

1. Karta eller annan beskrivning av spridningsområdets läge och areal, 
2. Kontaktuppgifter till den som ska sprida växtskyddsmedel samt i förekommande fall till den för vars räkning spridningen ska ske, 
3. Kopia på behörighetstillstånd för yrkesmässig användning av växtskyddsmedel,
4. Syftet med spridningen samt en beskrivning av varför särskilda skäl föreligger exempelvis bekämpning av invasiva främmande växtarter,
5. Växtskyddsmedlets namn och registreringsnummer med upplysning om verksamt ämne, 
6. Beskrivning av spridningsmetod, 
7. Vilken dos som ska användas vid spridningen 
8. Beräknad tidpunkt eller tidsperiod för spridningen.

Den kommunala nämnden har möjlighet att begära in kompletterande underlag om det krävs för att göra en bedömning av ansökan.

Nedan ges exempel på några generella omständigheter där Naturvårdsverket anser att särskilda skäl kan föreligga:

• Om en dispensansökan avser att förhindra att karantänskadegörare eller andra skadegörare som kan orsaka stora ekonomiska, sociala eller miljömässiga konsekvenser sprids inom ett område där det råder förbud att använda växtskyddsmedel enligt 2 kap. 37 §, skulle det kunna föreligga särskilda skäl och en dispens bör kunna medges. Om en karantänskadegörare eller en annan skadegörare som bedöms kunna orsaka stora skador sprids, kan till exempel vara insekter, kvalster, nematoder, svampar, bakterier och virus, bör en dispens kunna meddelas för att förhindra ytterligare spridning av skadegöraren inom området.
• För att bekämpa skadliga/giftiga växter på betesmarker skulle det kunna föreligga särskilda skäl (om mekanisk bekämpning inte är tillämplig), för att marken fortsatt ska kunna betas. Exempelvis om stånds har etablerat sig i betesmarken, bör det vara möjligt att få dispens för att bekämpa växten.
• Om en dispensansökan avser att förhindra introduktion, etablering eller spridning av invasiva främmande växtarter skulle det kunna föreligga särskilda skäl om inga andra metoder eller växtskyddsmedel, som är undantagna från förbudet enligt 2 kap. 37 a §, är tillräckligt effektiva för den avsedda bekämpningen. Naturvårdsverket gör bedömningen att det till exempel skulle kunna föreligga särskilda skäl för park/jätteslide, gudaträd och jätteloka under förutsättningen att bekämpning genomförs med metoder som har påvisad effekt mot den avsedda arten. Naturvårdsverkets vägledning Metodkatalog för bekämpning av invasiva främmande växtarter finns som ett stöd för detta.

Metodkatalog för bekämpning av invasiva främmande växter

Om en dispensansökan godkänns ska den som avser att sprida växtskyddsmedel på områden där allmänheten får färdas fritt, enligt 2 kap. 45 § bekämpningsmedelsförordningen, informera allmänheten om spridningen.

Kravet på information till allmänheten i bekämpningsmedelsförordningen kompletteras av NFS 2015:2 där det bland annat framgår att informationen ska lämnas senast en vecka före spridningen och vad anslaget ska innehålla. Kravet på information till allmänheten gäller dock inte sådan spridning som har karaktär av punktbehandling och som har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas.

Närmare vägledning om information till allmänheten finns i vägledningen om tillämpning av föreskrifterna NFS 2015:2.

Vägledning om tillämpning av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel 

Vilka områden som omfattas av förbud framgår av 2 kap. 37 § bekämpningsmedelsförordningen, se ovan. Nedan följer vägledning för tolkning av begreppen som används i bestämmelsen om förbud inom vissa särskilda områden.