Kemikalieförteckning
Den här sidan ger vägledning om vad som ska ingå i en kemikalieförteckning. Som en del av företagens egenkontroll ingår att ha kunskap och kontroll.
Verksamheter som omfattas av förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll har en skyldighet att uppföra en kemikalieförteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras i verksamheten.
Sidan vänder sig till
Dig som arbetar med tillsyn av verksamheter som ska ha en kemikalieförteckning, samt till dig som verksamhetsutövare.
Bra att veta
Bestämmelserna om vad som ska ingå i en kemikalieförteckning finns i 7§ egenkontrollförordningen. Vägledning om hur kraven ska tolkas finns i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll, avsnitt 2.9.7.
Lagstiftning
Verksamhetsutövarens ansvar för egenkontroll finns med i Miljöbalken, se särskilt avsnittet om hänsynsregler i kap. 2. Regeringen har beslutat om en förordning och Naturvårdsverket om föreskrifter.
Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll (FVE)
Egenkontroll. Handbok 2001:3
Grundläggande information och vägledning för egenkontroll enligt miljöbalken som visar hur man stegvis bygger upp sin egenkontroll. Handbok 2001:3 ger en enhetlig bas oberoende av vilken näringsgren, bransch eller sakområde som verksamheten bedrivs inom.
Bestämmelser om kemikalieförteckningar
Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter omfattas av förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll och har därför en skyldighet att förteckna hanteringen av de kemiska produkter (kemikalier) och biotekniska organismer som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.
Kemikalieförteckningen är främst anpassad för att fungera som ett stöd för att bedöma vilka risker för människors hälsa eller miljön som kan uppstå till följd av verksamheten. Den kan också användas som ett underlag för att byta ut kemikalier mot mindre farliga sådana och som ett verktyg för att kontrollera att annan kemikalielagstiftning uppfylls.
Bestämmelserna om vad som ska ingå i en kemikalieförteckning finns i 7 § egenkontrollförordningen. Vägledning om hur de olika kraven i 7 § ska tolkas finns i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll (se avsnitt 2.9.7).
I kemikalieförteckningen ska minst följande uppgifter finnas med:
- Produkten eller organismens namn.
- Omfattning och användning av produkten eller organismen.
- Information om produktens eller organismens hälso- och miljöskadlighet, samt
- Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet.
Produkten eller organismens namn står vanligen på förpackningen eller i säkerhetsdatabladet och avser normalt handelsnamnet. Användning bör anges med uppgifter om till vad eller i vilket/vilka sammanhang produkten används. Med omfattning avses årlig förbrukning eller omsatt mängd, liksom maximalt lagrad/hanterad mängd om stora mängder lagras eller om produkten kan innebära större risker. Uppgifterna bör anges som vikt i t.ex. kg eller ton eller som volym i t.ex. liter eller m3. Vägledning om vilka uppgifter om produkternas klassificering och farliga egenskaper som ska anges finns längre ner på denna sida.
Exempel från handboken
Förteckningen kan föras på olika sätt. Den kan finnas i ett datasystem eller i form av en manual som visar var olika detaljuppgifter finns som t.ex. säkerhetsdatablad. Huvudsaken är att samtliga krav på innehåll tillgodoses och att det är möjligt att överblicka vilka kemiska produkter som hanteras samt att det finns fungerande rutiner för att hålla förteckningen uppdaterad.
Förteckningen kan begränsas till sådana kemikalier som behövs för produktionen, driften eller skötseln av verksamheten. Kemikalier som objektivt sett inte kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt eller som är av mindre betydelse i verksamheten, till exempel kontorslim eller diskmedel i personalköket, behöver inte tas med i förteckningen.
När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler om att dokumentera sin kemikaliehantering i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19). Där ställs det bl.a. krav på hur kemiska risker i arbetsmiljön ska bedömas och hur information ska tillgängliggöras för arbetstagarna. Observera att kraven på vad som ska förtecknas skiljer sig åt från kraven i egenkontrollförordningen. För att förteckningarna ska kunna användas på bästa sätt kan det vara bra att samordna dem.
Mer information om kemiska arbetsmiljörisker finns på Arbetsmiljöverkets webbplats.
Vägledning till föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker (arbetsmiljöverket.se)
Utökad kemikalieförteckning på ämnesnivå
Det finns inget krav på att kemikalieförteckningen ska innehålla alla de ämnen som finns i de kemiska produkter som används på en verksamhet. Enligt egenkontrollförordningen är det den kemiska produktens namn (vilket oftast är lika med handelsnamnet) som ska finnas med i förteckningen.
För att kemikalieförteckningen ska fungera som ett verktyg för att kontrollera kemikalieanvändningen på en verksamhet kan det dock vara lämpligt att upprätta en kemikalieförteckning på ämnesnivå. En kemikalieförteckning på ämnesnivå bör, utöver vad som krävs enligt egenkontrollförordningen, innehålla information om vilka klassificerade kemiska ämnen som ingår i de kemiska produkter som hanteras i verksamheten. Information om produkternas innehåll av klassificerade kemiska ämnen framgår av säkerhetsdatabladet.
En annan fördel med att ha en kemikalieförteckning på ämnesnivå kan vara att det underlättar för verksamheten att kontrollera vilka krav och regler som gäller för enskilda kemiska ämnen. Kemiska ämnen kan t.ex. omfattas av hygieniska gränsvärden och krav på mätningar enligt Arbetsmiljöverkets regler. Det finns även regler om information, tillstånd och begränsningar för enskilda ämnen i EU:s Reach-förordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet). För att kontrollera och visa att kraven i Reach uppfylls är det nödvändigt att ha kunskap om vilka kemiska ämnen som hanteras i verksamheten och därför kan det vara lämpligt att upprätta en kemikalieförteckning på ämnesnivå.
Tillsynsmyndigheten kan med stöd av 26 kap. 21 § i miljöbalken begära in en utökad kemikalieförteckning. Det ska då vara fråga om sådana uppgifter som myndigheten behöver för sin tillsyn och myndigheten ska kunna motivera vad uppgifterna ska användas till. De uppgifter som myndigheten begär ska också vara uppgifter som verksamhetutövaren lätt kan ta fram, t.ex. med hjälp av säkerhetsdatabladen.
Kemikalieförteckning anpassad till CLP-förordningen
I takt med att de nya reglerna om klassificering och märkning av kemikalier införs behöver företagen uppdatera kemikalieförteckningen med uppgifter om hur produkterna klassificeras enligt EU:s CLP-förordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar).
Enligt egenkontrollförordningen ska följande information om kemikaliernas egenskaper finnas i förteckningen:
- Information om produkten eller organismens hälso- och miljöskadlighet, samt
- Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet
Klassificering enligt CLP består av faroklass, farokategori och faroangivelse (s.k. H-fraser). Den information om produktens hälso- och miljöskadlighet som ska finnas i en kemikalieförteckning kan redovisas med de faroangivelser (H-fraser) som anges i produktens säkerhetsdatablad. Information om klassificering kan anges på flera sätt. Ett alternativ är att skriva ut hela lydelsen av faroklassen och farokategorin (t.ex. frätande på huden kategori 1A). Av praktiska skäl kan det dock finnas anledning att hålla informationen så kortfattad som möjligt. Ett annat alternativ kan därför vara att ange klassificering genom att ange de koder för faroklass och farokategori som återges i tabell 1.1. i bilaga VI till CLP-förordningen. Dessa koder anges som t.ex. ”Skin Corr. 1A” vilket betyder ”Skin corrosion (Category 1A)” och motsvarar ”frätande på huden kategori 1A”. Koderna används för att beskriva ingående ämnens klassificering i ett säkerhetsdatablad för en blandning och uppfyller kraven på att säkerhetsdatablad ska vara skrivna på svenska även om förkortningarna skrivs på engelska. Tillsammans med faroangivelsen (H-frasen) ger koden en tillräcklig beskrivning av klassificeringen enligt CLP. Om detta alternativ väljs är det dock lämpligt att ge en förklaring till de koder och förkortningar som används, t.ex. i en bilaga till kemikalieförteckningen.
Mer information om klassificering enligt CLP finns hos Kemikalieinspektionen
Frågor och svar
Svar på vanliga frågor om kemikalieförteckningar.
När krävs det en kemikalieförteckning?
Krav på kemikalieförteckning finns i 7 § i förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Förordningen gäller den som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 eller 11–14 kap. i miljöbalken. Om en enskild verksamhetsutövare är osäker på om verksamheten omfattas av kraven är det enklaste sättet att ta reda på det att kontakta kommunens miljökontor.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
Miljöbalk (1998:808) på riksdagen.se
När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19) om kemiska arbetsmiljörisker. Där ställs det bland annat krav på att de kemiska riskkällor som kan förväntas förekomma i verksamheter ska identifieras och förtecknas. Kraven på vad som ska förtecknas enligt Arbetsmiljöverket skiljer sig något åt från kraven i egenkontrollförordningen
Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19), föreskrifter på Arbetsmiljöverket
Vad ska kemikalieförteckningen innehålla?
Enligt 7 § i egenkontrollförordningen ska förteckningen innehålla information om de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker för hälsa eller miljö. Informationen ska omfatta:
- Produktens eller organismens namn.
- Omfattning och användning av produkten eller organismen.
- Information om produktens eller organismens hälso- och miljöskadlighet.
- Produktens eller organismens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
Vad innebär det att de kemikalier som hanteras inom verksamheten ska förtecknas?
Kemikalieförteckningen ska innehålla information om de kemiska produkter samt biotekniska organismer som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker ur hälso- eller miljösynpunkt.
Vad som menas med hantering framgår i 14 kap. 2 § miljöbalken där det står att hantering likställs med en verksamhet eller åtgärd som innebär att en kemisk produkt eller bioteknisk organism tillverkas, bearbetas, behandlas, förpackas, förvaras, transporteras, används, omhändertas, destrueras, konverteras, saluförs, överlåts eller är föremål för något annat jämförbart förfarande.
Vad innebär produktens eller organismens omfattning och användning?
Bestämmelserna om vad som ska ingå i kemikalieförteckningen specificerar inte vad som avses med ”omfattning och användning av produkten eller organismen”. På sida 52 och 53 i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll står det att det bör tolkas som att omfattning i första hand ska anges som årlig förbrukning eller omsatt mängd, med tillägg för maximalt lagrad eller hanterad mängd om det handlar om stora mängder eller större risker.
Tillsynsmyndigheten har möjlighet att begära in de uppgifter som de anser behövas för tillsynen, så länge det går att motivera vad uppgifterna ska användas till.
Hur ska produktens eller organismens klassificering anges?
Information om produktens eller organismens klassificering med avseende på hälso- och miljöskadlighet kan anges på flera sätt. Ett alternativ är att skriva ut hela lydelsen av produktens faroklass, farokategori och faroangivelse. Av praktiska skäl kan det däremot vara att föredra att hålla informationen så kortfattad som möjligt. Ett annat alternativ kan därför vara att ange klassificering enligt de koder för faroklass och farokategori som återges i tabell 1.1. i bilaga VI till CLP-förordningen, samt produktens faroangivelse, eller H-fras, som hittas i produkternas säkerhetsdatablad. Om alternativet med koder används kan det vara lämpligt att i en bilaga till kemikalieförteckningen förklara de koder och förkortningar som används, så att uppgifterna blir begripliga och användbara för verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten.
Vilket språk ska kemikalieförteckningen skrivas på?
Kravet på kemikalieförteckning kommer från egenkontrollförordningen och där ställs inga direkta krav på språket.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19) om kemiska arbetsmiljörisker. Där ställs det bland annat krav på hur information ska tillgängliggöras för arbetstagarna och vilket språk som får användas. Kraven på vad som ska förtecknas enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter skiljer sig alltså jämfört med kraven i egenkontrollförordningen.
Måste alla produkter och ämnen tas med i kemikalieförteckningen?
Det finns inga formella undantag från kravet att förteckna de kemiska produkter som används i en verksamhet. Kravet på kemikalieförteckning finns i 7 § i förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll och där anges att de kemiska produkter som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt ska förtecknas.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
I avsnitt 2.9.7 i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll står det att man bör utgå från att alla kemiska produkter som hanteras i verksamheten ska finnas med i förteckningen men att förteckningen kan begränsas till sådana kemikalier som behövs för produktionen, driften eller skötseln av verksamheten. Kemikalier som objektivt sett inte kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt eller som är av mindre betydelse för verksamheten behöver inte tas med i förteckningen. Sådana produkter som objektivt sett inte innebär några risker kan exempelvis vara kontorslim eller diskmedel i personalköket.
Det är i slutändan produkternas kemiska egenskaper samt omfattningen och typen av hantering som avgör om de ska finnas med i kemikalieförteckningen.
Ska kemikalierna förtecknas på produktnivå eller på ämnesnivå?
Det räcker att förteckningen är på produktnivå med handelsnamn på produkten. Lagstiftningen ställer inte krav på kemikalieförteckning på ämnesnivå men tillsynsmyndigheten har möjlighet att begära in sådana uppgifter om det går att motivera varför sådana uppgifter behövs för tillsynen.
Måste kemiska produkter i slutna system tas upp i kemikalieförteckningen?
Det finns inga undantag för kemikalier i slutna system, som exempelvis motoroljor, enligt kemikalieförteckningen. I Naturvårdsverkets faktablad om egenkontroll för c-verksamheter står det att samtliga kemikalier som används i företaget ska redovisas i en kemikalieförteckning.
Finns det någon mall för hur en kemikalieförteckning ska utformas?
Naturvårdsverket har inte tagit fram någon egen mall, men det finns flera mallar som tagits fram av länsstyrelser och kommuner. Många av dem innehåller ofta fler uppgifter än vad som krävs enligt förordningen om egenkontroll. Det finns även privata aktörer som säljer system för kemikaliehantering med stöd för att ta fram en kemikalieförteckning.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
Förutom på webben vägleder Naturvårdsverket om kemikalieförteckning på sida 18 i faktabladet om egenkontroll för C-verksamheter och också i handboken om egenkontroll på sidan 50 och framåt.
Hur ska kemikalieförteckningen dokumenteras?
Egenkontrollförordningen ställer inga krav på om förteckningen ska finnas i pappersformat eller digitalt, huvudsaken är att samtliga krav på innehåll tillgodoses och att det är möjligt att överblicka vilka kemiska produkter som hanteras samt att det finns fungerande rutiner för att hålla förteckningen uppdaterad.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
Om ett datorprogram eller en samling säkerhetsdatablad uppfyller kraven på kemikalieförteckning enligt egenkontrollförordningen bör de anses vara godkända metoder för dokumentering.
Måste kemikalieförteckningen vara tillgänglig för all personal inom en verksamhet?
Kraven enligt egenkontrollförordningen ställer inga direkta krav på kemikalieförteckningens tillgänglighet. Förteckningen är främst anpassad för att fungera som ett stöd för att bedöma vilka risker för människors hälsa eller miljön som kan uppstå till följd av verksamheten och sett utifrån det perspektivet är det angeläget att hålla kemikalieförteckningen uppdaterad och någorlunda tillgänglig för personalen.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19) om kemiska arbetsmiljörisker. Där ställs det bland annat krav på hur information om de kemiska produkter som används i verksamheten ska tillgängliggöras för arbetstagarna. Kraven på vad som ska förtecknas enligt Arbetsmiljöverket skiljer sig något åt från kraven i egenkontrollförordningen.
Hur länge ska kemikalieförteckningen sparas?
Kraven på att verksamhetsutövare ska upprätta en kemikalieförteckning enligt 7 § i egenkontrollförordningen nämner ingenting om hur länge dokumentationen ska sparas, men för att kunna gå tillbaka och följa upp användningen av kemikalier är det rimligt att spara gamla versioner. En rekommendation från handboken om egenkontroll är att resultat från bedömningar av egenkontrollen ska sparas i minst fem år, vilket även bör kunna tillämpas på kemikalieförteckningen.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
Kemikalieförteckningen ska inte blandas ihop med artikel 36 i Reach som ställer krav på att aktörer ska hålla information som behöves för att fullgöra skyldigheterna enligt Reach tillgänglig under minst 10 år.
Är en förskola skyldig att ha en kemikalieöversikt och vad ska den innehålla?
En förskola är en anmälningspliktig verksamhet och omfattas av egenkontrollförordningen. De är därför skyldiga att upprätta en kemikalieförteckning, där de sammanställer information de kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll på riksdagen.se
Finns det någon koppling mellan egenkontrollförordningen och Reach?
Enligt 1 a § i egenkontrollförordningen (1998:901) ska miljöbalkens regler om egenkontroll tillämpas på Reach. Det innebär att tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter är skyldiga att bygga upp en egenkontroll för Reach, på samma sätt som för miljöbalken. Kemikalieförteckningen enligt egenkontrollförordningen är ett viktigt verktyg för att verksamhetsutövaren ska kunna skaffa sig tillräcklig kunskap för att uppfylla kraven i Reach.