Industriutsläppsdirektivet (IED)
Kap V – Utsläpp av organiska lösningsmedel (VOC)
Svenska regler om användning av organiska lösningsmedel finns i förordning (2013:254) om användning av organiska lösningsmedel. I förordningen finns också begränsningsvärden för utsläpp från vissa typer av verksamheter.
Förordningen ersatte Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2001:11) om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar. Den införlivar industriutsläppsdirektivets (IED) särskilda bestämmelser för anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel i svensk rätt.
Förordning (2013:254) om användning av organiska lösningsmedel (riksdagen.se)
Få regeländringar, men stora förändringar i form
Reglerna om flyktiga organiska lösningsmedel är i princip oförändrade i IED i förhållande till vad som gällde enligt de tidigare EU-reglerna. Dessa regler finns i direktiv (1999/13/EG) om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar.
Utöver vad som anges nedan har det i princip inte blivit några förändringar i sak, men genomförandet av IED har inneburit stora förändringar i form. Förordningen har helt strukturerats om i förhållande till Naturvårdsverkets föreskrifter och alla tabeller har ersatts med löptext i form av paragrafer. Regeringen har publicerat förordningsmotiv (Fm 2013:2) som kan ge stöd och vägledning vid tillämpningen.
Förordningsmotiv Fm 2013:2 (pdf, regeringen.se)
Naturvårdsverkets Handbok 2007:2 från november 2007 är fortfarande aktuell i sak, men kommer att behöva uppdateras med anledning av genomförandet och omstruktureringen av regelverket.
Olika typer av begränsningsvärden
Förordningen innehåller krav på försiktighetsmått och utsläpp från de verksamheter som omfattas av förordningen. Begränsningsvärden gäller då en viss förbrukning av lösningsmedel överskrids och uttrycks oftast som punktutsläpp, diffusa utsläpp eller totala utsläpp.
För vissa verksamheter innebär förordningen krav på att alla tre typer av begränsningsvärden för utsläpp ska uppfyllas. De verksamheter som berörs är framställning av farmaceutiska produkter, förädling av gummi, tillverkning av beläggningsblandningar, lacker, tryckfärg och lim samt träimpregnering. Detta skiljer sig åt i jämförelse med vad som anges i NFS 2001:11 och i handboken.
Fordonsreparationslackering
En typ av verksamhet som berörs av reglerna om användning av organiska lösningsmedel är fordonsreparationslackering. Begreppet fordonsreparationslackering kommer från IED och avser ursprunglig lackering av vägfordon utanför fordonets produktionslinje med ett material avsett för reparationslackering.
Detta innebär att begreppet inte är tillämpligt på det som i vardagligt tal kan kallas för reparationslackering, det vill säga då en verkstad utför reparationer av ett skadat fordon. Anledningen är att denna typ av lackering inte kan anses vara ursprunglig. Lackering av skadade fordon kan istället omfattas av det som kallas för ”annan beläggning” i förordningen. Det innebär att sådana typer av verksamheter omfattas av utsläppsgränsvärden först från en lösningsmedelsförbrukning av fem ton per år.
Om förbrukningen understiger fem ton per år gäller andra regler. Då regleras istället de produkter som kan användas i verksamheten. Produkternas innehåll av flyktiga organiska föreningar omfattas av krav i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2017:7) om kemiska produkter och biotekniska organismer. KIFS 2017:7 reglerar vilka produkter som kan sättas på marknaden.
Mer information om dessa regler finns på Kemikalieinspektionens webbplats:
Kort om reglerna för flyktiga organiska föreningar i färger och lacker