Kartlägga områden för friluftsliv
Vägledningen ger stöd för kommuners kartläggning av områden som är lämpliga för friluftsliv. Kartläggningen kan vara en del i en kommunal friluftsplan eller en grönplan eller utgöra underlag till dessa planer samt till fysisk planering såväl översiktsplan som detaljplan.
Sidan vänder sig till
Vägledningen riktar sig i första hand till kommuner som vill kartlägga områden för friluftsliv. Vägledningen kan vara värdefull för de som arbetar med friluftslivsfrågor, fysisk planering, översiktsplanering och grönplanering.
Aktörer som har intresse av hur kommunens mark används, till exempel organisationer, företag och markägare, har också nytta av informationen.
Varför kartlägga områden för friluftsliv?
Möjligheten att utöva friluftsliv har stor betydelse för många människor och är viktig ur en rad perspektiv som hälsa, rekreation, natur- och miljöförståelse samt för besöksnäringen. Att enkelt kunna ta sig ut i naturen nära sin bostad är viktigt för många. Naturen ger ofta frihet från stress, buller och trängsel och bidrar till positiva konsekvenser för företag med inriktning mot turism och aktiviteter i naturen. Därför vill kommuner kunna erbjuda egna invånare och besökare bra förutsättningar för att komma ut i naturen. En kartläggning av områden för friluftsliv ger kommunerna ett planeringsunderlag med fokus på just friluftsliv.
Att kartlägga och värdera friluftsområden kan vara en hjälp att stärka friluftslivets intressen och status i samhällsplanering. Tillgång till natur för människans behov är en del i långsiktig mark- och vattenanvändning.
Med områden för friluftsliv menar vi både natur- och kulturområden, grönområden, parker med mera.
1: Organisera arbetet
Vägledning om kartläggning av områden för friluftsliv är en metod i sju steg. Arbetet inleds med att kommunen organiserar sig och hittar ett lämpligt arbetssätt. Nedan lämnas förslag på vad som är viktigt att tänka på.
Politisk förankring
För att kartläggningen ska bli framgångsrik krävs att kartläggningen är politiskt förankrad och att arbetsgruppen har ett tydligt mandat och resurser att genomföra kartläggningen.
Det är också viktigt att tidigt i processen avgränsa arbetet vad gäller detaljeringsnivå för kartläggningen.
Organisation, arbetsgrupp och referensgrupp
En arbetsgrupp bör genomföra kartläggningen. Arbetsgruppen kommer att ha stor betydelse och inverkan på resultatet. Medarbetare med kunskap om friluftsliv, kommunens samhällsplanering och lokala förutsättningar är viktiga att involvera. Att det är ett förvaltningsövergripande arbete, att det finns GIS-kompetens, engagemang och en strukturell samordning är framgångsfaktorer för ett lyckat arbete.
En referensgrupp kan vara värdefull för att komma med underlag och inspel under processen. Här följer råd om hur man kan gå till väga och vad som är bra att tänka på. Var från början tydlig med gruppernas roller; arbetsgruppens uppgift och hur referensgruppen kan påverka arbetet och när i processen referensgruppen kan ge inspel.
Arbetsgruppens sammansättning
Sammansättningen av arbetsgruppen bestäms utifrån kommunens förutsättningar, både vad gäller resurser och kompetenser. I gruppen bör det ingå personer som:
- har kunskap om friluftsliv
- känner till lokala förutsättningar och de natur- och kulturområden som finns i kommunen
- har GIS-kompetens
Andra förvaltningar som är viktiga att samverka med i arbetet är till exempel:
- samhällsplanering, översiktsplanering och detaljplanering
- skydd och förvaltning av skyddad natur
- förvaltning av kommunens grön- och friluftsområden
- skola
- vård och omsorg samt folkhälsa
- turism- och besöksnäringsfunktioner
Exempel på organisation från Finspångs kommun
Huvudgrupp
fritidsutvecklare, miljöstrateg, naturvårdssamordnare, andra anställda inom fritid.
I samverkan med
turismsamordnare, föreningar, arbetsgrupp för översiktsplan, andra kommunala tjänstemän.
Referensgrupp tillför kunskap
Arbetet med kartläggning kan förankras genom att ni bildar en referensgrupp. Kommunala tjänstemän från berörda förvaltningar och parter som representerar ideella föreningar och friluftslivsorganisationer bör ingå. De kan bistå med underlag och även hjälpa till att granska arbetet vid vissa avstämningar.
Friluftslivet är brett och ska vara tillgängligt för alla. Det är viktigt att få representation från alla grupper och inkludera barn och unga, lokala friluftlivsorganisationer, funktionshinderorganisationer och natur- och/eller kulturföreningar.
Exempel på intressenter som kan bidra med exempelvis underlag (se kartläggning, steg 2):
- Skogsbruksnäringen
- Markägare
- Natur- och friluftslivsföreningar
- Jakt och fiskevårdsföreningar
- Idrottsföreningar
- Skolor, förskolor
- Äldreboende, vårdinstitutioner
- Kulturföreningar
- Hembygdsföreningar
- Turistnäringen
Dialog
Kartläggningsarbetet underlättas om arbetsgruppen involverar aktörer som är intresserade av kartläggningen samt informerar och tar in synpunkter från allmänheten. Avgör även om och i vilken omfattning dialog behövs med angränsande kommuner, eftersom friluftsområden kan sträcka sig över kommungränser.
2: Samla in underlag
Vägledning om kartläggning av områden för friluftsliv är en metod i sju steg. I steg två samlar ni in underlag.
Basera kartläggningen på befintliga underlag
Kartläggningen av områden för friluftsliv bör i så stor utsträckning som möjligt baseras på befintliga underlag. Det begränsar arbetsinsatsen och ger samstämmighet med övrig planering i kommunen.
Grundprincipen för insamlingen är att underlag bör ha hög detaljeringsgrad, vara aktuella och ha lokal relevans.
Underlag som är relevanta för kartläggning:
- Geografisk information och kartor.
- Regionala och nationella underlag.
- Skriftliga källor och/eller muntlig information från personer med god lokalkännedom.
- Kommunens planer och program med riktlinjer för markens användning.
- Fält- och brukarundersökningar.
Exempel på underlag och var de finns
Kommunen
Börja med att identifiera kommunens egna underlag, planer och digitala kartskikt med underlag för människors utevistelse, friluftsliv, lek, motion, rekreation exempelvis:
- översiktsplan, fördjupade översiktsplaner och tematiska tillägg
- markanvändningskarta
- plandokumenten
- miljöbedömning
- underlag till översiktsplanen
- grönplan, grön- eller blåstrukturplan, eller strategier för blå- och grönstruktur
- naturvårdsplan eller program för natur- och kulturmiljövård
- kommunala natur- och eller kulturreservat och plan för kommande kommunala reservat
- ”skolskogar” (skogs- och naturområden som används eller kan användas av skolor och förskolor),
- sociotopinventering, kartläggning av de sociala värdena och kvaliteterna i grönområden.
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen kan ha regionala planeringsunderlag som inkluderar områden för friluftsliv exempelvis:
- regional kartläggning av områden för friluftsliv,
- handlingsplan för grön infrastruktur som inkluderar friluftsliv/rekreation
- landskapsanalyser eller landskapskaraktärsanalyser
- regionala naturvårdsprogram
- sammanställning av naturreservat med värden för friluftslivet
Varje länsstyrelse har ett uppdrag om friluftsliv. Kontakta länets friluftssamordnare för en dialog om underlag.
Nationella underlag
- Statlig havsplan med områden för rekreation
- I kartverktyget "Skyddad natur" finns bland annat:
— områden av riksintresse för friluftsliv (rörligt friluftsliv) enligt 4 kap. 2 § miljöbalken. Utbredningen ses i kartverktyget. Eventuella beskrivningar av värden kan finnas i planeringskatalogen.
Planeringskatalogen (planeringskatalogen.se)
— riksintresseanspråk för friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken, geografisk avgränsning och värdebeskrivning där beskrivs värdena för friluftslivet, vad som påtaglig kan skada dem och vad som krävs för att behålla värdena
— naturreservat och nationalparker
Region, regionala aktörer
- Regionplan eller regional utvecklingsstrategi kan innehålla regionalt och mellankommunalt viktiga gröna och blåa stråk samt värdefulla områden för besöksnäringen
- Regionala planeringsunderlag framtagna av regionala aktörer
Lantmäteriet
- underlagskartor som terrängkarta, fastighetskarta, fjällkarta
Portaler och databaser för öppna källor och data
- Nationella Marktäckedata (NMD)
Länkar för nedladdning finns på Naturvårdsverkets webbplats.
Nationella Marktäckedata (NMD)
- Planeringskatalogen
Länsstyrelsernas tjänst som förmedlar Länsstyrelsernas och andra statliga myndigheters planeringsunderlag på ett ställe. Planeringsunderlagen kan både bestå av geodata, publikationer av olika slag samt websidor. Sök på planeringskatalogen. I den kan du använda sökorden: friluftsliv, rekreation.
Kompletterande underlag
När insamlingen av befintligt underlag samlats in bedömer arbetsgruppen vilka kompletteringar som behövs för att kunna genomföra kartläggningen av friluftsområden. Det kan till exempel vara nya utredningar eller fältkartering. Nedan lämnas några exempel från kommuner som samlat in underlag på olika sätt.
Digital medborgarundersökning
Flera kommuner, exempelvis Nässjö och Mullsjö har haft en digital karta på webben där medborgarna har fått markera sina favoritplatser.
Vad tycker barnen? Skolbesök gav ny information
I Lycksele kommun engagerades en skola i kommunen, klass 1-3 för att få kompletterande underlag. Barnen fick i läxa att skriva och berätta om vilka områden de och deras familjer besökte och tyckte om att besöka. Kommunens medarbetare träffade barnen i skolan och de fick berätta och överlämnade sina underlag där de hade ritat och skrivit. Marina Olofsson, Lycksele kommun berättar att de fick ny information och att några nya områden tillkom.
Dialogträffar
Flera kommuner har haft träffar för att samla in kompletterande underlag. Det har oftast gett värdefull information och bra och personlig dialog med medborgarna. Några av deras tips är:
- För ovana kan det vara svårt att läsa kartor, ha tillräckligt med tid och personer för att hjälpa till.
- Möt människor på deras vanliga samlingsplatser.
- Underlätta för många att komma, välj tider som passar målgruppen.
Enkät
Smedjebacken gjorde en enkätstudie för att komplettera de befintliga underlag de hade samlat in. Hur enkäten var utformad ses i filen nedan. Resultatet var att kommunen fick kännedom om många nya områden som används av olika grupper av friluftsutövare.
3: Kartlägga områden i områdestyper
I steg tre är det dags att kartlägga områdena i olika områdestyper. Här hittar du information om områdestyper, exempel på områden inom respektive typ, exempel på hur det kan se ut när indelningen av områdestyperna är klar samt förslag på hur underlaget kan användas för olika analyser.
Inledning – läs det här först!
Den natur som har värden för friluftslivet kan delas in i ett antal områdestyper som beskrivs nedan. Alla kommuner har olika geografiska och landskapsmässiga förutsättningar och endast de områdestyper som är relevanta ska används i kartläggningen i din kommun. Det finns ingen rangordning mellan områdestyperna.
Det viktiga i detta steg är att områden som används för friluftsliv, eller har stor potential att användas för friluftsliv, ska kartläggas. Det innebär att hela kommunens yta behöver inte kartläggas.
Avgränsning av områden
Områden kan avgränsas vid naturliga gränser såsom fastighetsgränser eller naturliga avgränsningar exempelvis vägar, stigar, eller liknande. Större bebyggda områden, industriområden och sådan mark som inte är allemansrättslig tillgänglig bör inte ingå.
Dokumentation
Områdena i de områdestyperna ska läggas in i ett digitalt kartskikt med lämpligt platsnamn, beteckningen på områdestypen, ID samt en kort beskrivning. Beteckningarna för de olika områdestyperna ska användas för att underlätta harmonisering av data mellan kommuner och inom länet.
Kartläggning i områdes typer är ett delresultat – kan användas för analyser
Kartläggningen av områdena i de olika områdestyperna resulterar i ett delresultat som också kan användas för analys i den kommunala frilufsplaneringen och i arbetet med tillgång till natur för friluftsliv. Det kan synliggöras vilka tätorter eller stadsdelar som saknar bostadsnära natur och/eller områden med friluftsanläggningar samt var det kan behövas samråd och samverkan med privata markägare. Det kan användas som underlag för bildande av kommunala reservat eller för att planera förvaltningen av områden.
Områdestyper
Friluftsliv är vistelse utomhus i natur- och kulturlandskap för välbefinnande och naturupplevelse utan krav på tävling. I följande texter omfattar naturområden både natur- och kulturlandskap. Dessutom ingår både land- och vattenområden.
Bostadsnära park och natur, BN
I områdestypen ingår parker och naturområden för lek och rekreation inom gångavstånd från bostad, skola, förskola och äldreboende samt arbetsplatser. I Boverkets riktlinjer för bostadsnära natur anges cirka 5 min promenad eller 200 – 300 m som det avstånd inom vilket områden kan räknas som bostadsnära/vardagsnära.
Tätortsnära natur, TN
Med tätortsnära natur avses allmänt tillgängliga naturområden där området ligger i anslutning till bebyggelse och/eller inom högst 3 km* från bebyggelse. Dessa områden erbjuder naturvistelse och avskildhet. Det finns inga omfattande iordningsställda anläggningar för friluftsliv exempelvis leder, service, parkeringar med mera, men områdena är ofta välbesökta och kan ha stigar, eventuellt enstaka grill-, bad- eller utsiktsplatser.
* Lämpligt avstånd kan variera från kommun till kommun.
Tätortsnära friluftsområden, TF
Tätortsnära friluftsområden avser naturområden iordningställda för friluftsliv med exempelvis markerade stigar/leder, skyltning och anordningar som vindskydd, grillplats och/eller friluftsgårdar.
Dessa områden bör vara förhållandevis stora och omfatta minst 1–3 km2. Här kan besökarna vistas en längre stund.
Områdena är lättillgängliga och ligger på gång- eller cykelavstånd eller nås lätt via kollektivtrafik. Entréer, och/ eller en del av området ligger inom 3 km från bebyggelsen. Det är områden som är välkända och välutnyttjade eller som har potential att utvecklas till välbesökta områden.
Exempel på tätortsnära friluftsområden:
- Arboga: Maxelmossen
- Linköping: Vallaskogen, Tinnerö eklandskap
- Luleå: Ormbergets friluftsområde,
- Stockholm: Majroskogen, Alby, Järvafältet, Rågsveds friområde
Grönstråk och grönkorridorer, GK
Grönstråk och gröna korridorer innefattar rörelsestråk för människor, exempelvis gång- och cykelvägar, som löper genom park eller natur och förbinder olika naturområden. Det kan också vara sammanhängande natur utan någon infrastruktur, men som ändå möjliggör att röra sig i ett naturstråk. För att stråket ska ha kvaliteter för friluftslivet bör större delen av stråket vara 25-50 meter brett.
Exempel:
- Linköping: Stångån och Tinnerbäcken
Större naturområden med anläggningar för friluftsliv, SA
Denna områdestyp är inte aktuell i alla kommuner, eftersom det handlar om större naturområden.
Områdestypen omfattar stora områden med en yta närmare ett tiotal kvadratkilometer. Gemensamt för dessa områden är att de är lättillgängliga och att delar av området har anläggningar för friluftslivet, såsom markerade stigar, vindskydd, toaletter, tältplatser och service.
Områdestypen innefattar lättillgängliga nationalparker och större naturreservat. De kan också vara riksintresseområden enligt 4 kap. miljöbalken eller riksintresseanspråk för friluftslivet enligt 3 kap. 6 § MB.
Eller så är det större naturområden, oavsett naturtyp (även vatten och hav), som inte har något områdesskydd. Delar av områden kan vara mer av vildmarkskaraktär och sakna anläggningar för friluftslivet.
Exempel på stora naturområden med anläggningar för friluftslivet:
- Jämtland: Åreskutan
- Västerbotten: Norrbyskär
- Ångermanland: Skuleberget
- Småland: Store mosse
Stora naturområden utan anläggningar för friluftslivet, SS
Denna områdestyp är inte aktuell i alla kommuner, eftersom det handlar om stora naturområden med låg grad av påverkan av människan.
Områdestypen omfattar stora naturområden med en yta närmare ett tiotal kvadratkilometer som präglas av tystnad, vildmark och enslighet. Områdena är i hög grad opåverkade, oexploaterade och saknar anläggningar för friluftslivet. Ofta ligger dessa områden lite avlägset och svåråtkomligt.
Exempel på stora friluftsområden utan anläggningar:
- Jämtland: Kolåsen och Mjölkvattnet
- Öland: Alvaret
Längre sammanhängande leder, LL
Leder för vandring, skidåkning, cykling, paddling och ridning där i huvudsak leden är det som redovisas som kartlagt område. Det kan vara leder som går genom landskapet från en plats till en annan och som är av regional och mellankommunal betydelse exempelvis landskapsleder, nationella leder eller pilgrimsleder.
Det går att redovisa infrastrukturen i form av rundslingor och kortare leder inom områdestypen, men om de är starkt kopplade till ett geografiskt avgränsat område så kan hela området kartläggas i relevant områdestyp.
Skilj mellan digitalisering och kartläggning
Digitalisering av alla markerade leder, långa som korta, rundslingor som de som leder från en plats till en annan rekommenderas. Det kan användas som information till besökare på webbplatser, i appar eller liknande. Men för att markerade leder digitaliseras och samlas i ett digitalt kartskikt behöver inte varje led vara ett eget område.
Exempel på leder:
- Bohusleden,
- Kungsleden,
- Sörmlandsleden,
- Näckrosleden,
- Pilgrimsleden
- St Olavsleden,
- Skåneleden
Områden anlagda för särskilda aktiviteter, SB
Områdestypen avser avgränsade områden där marken planerats och anpassats för en specifik besökskategori och/eller aktivitet. Det kan exempelvis vara golfbanor eller skidanläggningar för utförsåkning.
Områden med särskilda upplevelsekvaliteter, SK
Det finns upplevelsevärden inom i stort sett alla områden för friluftsliv. Upplevelsevärdena kan utgå från de naturgivna natur -och kulturgeografiska förutsättningar i landskapet.
Landskapsavsnitt och områden med natur- och kulturmiljövärden samt speciella upplevelsekvaliteter ingår i områdestypen. Det är de natur- och kulturgeografiska naturgivna förutsättningarna i landskapet som bidrar till vissa upplevelsevärden. Det kan vara områden med god ljudkvalitet, särskilda utsiktspunkter, tilltalande landskapsbild eller höga och för området unika natur- och kulturmiljövärden. Ett exempel på det senare kan vara herrgårdslandskap eller områden med många fornlämningar. De är ofta utflyktsområden och/eller besöksmål. Gemensam är att områdena kan, eller har potential, att nyttjas för friluftslivet.
Exempel på områden med särskilda upplevelsekvaliteter:
- Bohuslän: Ramsvikslandet och Tanums hällristningar
- Gotland: Sudret
- Jämtland: Klätterklippan i Stugun
- Vallentuna: Angarnsjöängen
- Västergötland: Hornborgarsjön, Varnhems kloster
Kompletterande områdestyper
Nedanstående områdestyper kan användas om det finns natur- eller kulturområden, platser, som inte passar in i någon av de tidigare kategorierna, eller som kommunen särskilt vill lyfta fram.
Stränder och vattenområden (sjöar, åar, älvar och hav), SV
Den här områdestypen kan användas om det finns naturområden, platser, som inte passar in i någon av de tidigare kategorierna. Det kan vara motiverat att redovisa en sjö eller ett vattendrag som ett område.
Stränder och vattenområden vid sjöar och kuster samt vid vattendrag (bäckar, åar, älvar) och våtmarker som är tillgängliga för friluftslivet kan ingå. Det kan vara badsjöar, åar och vattendrag för paddling, fiske eller dykning men också vandring längs stränder. De kan vara relevanta att redovisa som en egen områdestyp om man särskilt vill lyfta fram dem annars kan sjöar och vattendrag ingå i någon av de andra områdestyperna om det är området av helhet som har värden för friluftslivet.
Exempel:
- Höje å, Skåne,
- Tylösand, Halmstad
Skogslandskap, SO
Den här kategorin kan användas om det finns naturområden, platser, som inte passar in i någon av de tidigare kategorierna. All skogsmark ska inte redovisas utan enbart den som har värden för friluftslivet.
Områdestypen omfattar skogsmark där det finns särskilda förutsättningar för friluftsliv. I skogen finns möjlighet till svamp- och bärplockning, jakt, fritt strövande med eller utan karta. De skogsområden som kan kartläggs kan vara sådana områden som framkommit som viktiga i dialog med medborgare eller ideella organisationer. Det kan också vara skogar där det finns orienteringskartor och som orienteringsklubbar lyft fram som viktiga. All allemansrättslig mark behöver inte redovisas.
Jordbruksmark, ängs- och betesmark samt brynzoner, JM
Den här kategorin kan användas om det finns naturområden, platser, som inte passar in i någon av de tidigare kategorierna. All jordbruksmark, ängs- eller betesmark behöver inte redovisas.
Jordbruksmark får inte beträdas men det kan finnas stigar och vägar genom åkerlandskap och beteslandskap som kan utgöra uppskattade friluftsmiljöer. Kommunen och/eller markägare kan också ha jobbar med så kallade ”beträdor” för att tillgängliggöra områdena.
4: Värdering av områden
Vägledning om kartläggning av områden för friluftsliv är en metod i sju steg. I steg fyra värderas områdena i de olika områdestyperna som man kom fram till i steg tre.
Värderingens syfte
Värderingen tydliggör områdenas kvaliteter och brister samt vad som behöver skyddas respektive utvecklas för att möta människors intressen och behov av områden för friluftsliv.
Utgångspunkter för värderingen
- Alla de kartlagda områdena från steg 3 ingår i värderingen.
- Det finns sju kriterier som värderas i en tregradig skala, den första klassen ger ett poäng, den andra två poäng och den tredje tre poäng.
- Endast de kriterier som bedöms vara relevanta värderas.
- Värderingen utgår från kommunens egna förutsättningar. Det innebär att skalan är relativ och värderingen för ett område görs i relation till övriga kartlagda områden, se exempel nedan.
- Värderingen utförs lämpligen gemensamt av arbetsgruppen.
- Dokumentera värderingen så att ni kan gå tillbaka och uppdatera vid behov.
- För varje område dokumenteras också beskrivande parametrar som kan användas i det fortsatta analysarbetet. De beskrivande parametrarna poängsätts inte och ingår inte i värderingen.
Värderingsskalan är relativ. Ett exempel är att vad som utgör en hög besöksfrekvens kan variera mellan olika kommuner och områden i landet beroende på olika förutsättningar. Utgå från vad en hög besöksfrekvens är i din kommun.
Värderingskriterier och beskrivande parametrar
Värderingskriterierna är:
- Besöksfrekvens
- Värde för besöksnäring
- Landskapets/naturens upplevelsekvaliteter
- Symbolvärde
- Landskapsmässig/geografisk funktion
- Lämplighet för aktiviteter
- Anläggningar för service och tillgänglighet för alla
- Tillgänglighet till / nåbarhet
För att möjliggöra fortsatta analyser kan följande beskrivande parametrar noteras för respektive område. Exempel på analyser kan vara vilka tysta områden som finns, områden som är känsliga för slitage, skolskogar etcetera. Dessa parametrar ingår inte i värderingen.
De parametrar som kan beskriva områdena ytterligare är:
- Storlek och form
- Känslighet för slitage
- Ljudmiljö
- Orördhet (visuellt)
- Lära ute, värde för pedagogisk verksamhet
- Potential / utvecklingspotential
Detaljerad beskrivning av värderingskriterierna
Besöksfrekvens
Besöksfrekvens värderas utifrån en relativ skala som utgår från kommunens förutsättningar och anger hur många besökare det är totalt till området. Alternativt hur många som kan besöka området eller har det inom 300 meter från sin bostad.
Värderingskriteriet syftar till att belysa antalet besökare, som faktiskt besöker området eller som har möjlighet att besöka de olika kartlagda naturområdena. Värdera om besöksfrekvens är låg, vilket ger 1 poäng, medel ger 2 poäng eller hög ger 3 poäng. Värderingsskalan är relativ och utgår från respektive kommuns förutsättningar. Anledningen är att antalet medborgare skiljer sig åt mellan kommuner men också mellan städer och tätorter inom kommunen.
Det är inte nödvändigt att ha besöksräkningar. En uppskattning av antalet medborgare som besöker området kan ligga till grund för värderingen eller hur många som bor inom ett visst avstånd från området. Närhet till natur har stort värde för folkhälsa och invånarnas välbefinnande. Därför är det viktigt att värdera områdena utifrån hur många som har tillgång till dessa inom 300 meter avstånd från bostaden för bostadsnära natur och inom exempelvis tre kilometer för tätortsnära natur och tätortsnära friluftsområden. Detta kan göras genom att räkna antalet invånare inom 300 meter/3000 meters radie från områdets ytterkant.
Ett till exempel på den relativa skalan är exempelvis att ta hänsyn till andelen istället för antalet besökare. Om en stor andel av invånarna i en tätort använder ett tätortsnära naturområde så ger det ett högt värde även om antalet besökare är färre än i storstadsnära naturområden.
Skala: låg, medel eller hög
Landskapets upplevelsekvalitet
Upplevelsekvaliteter i detta sammanhang syftar på de upplevelser som landskapet och naturen erbjuder människan. Det är de naturgivna och kulturhistoriska förutsättningarna som avses och värderas. Exempel på upplevelsekvaliteter är möjlighet till utblickar över storslaget landskap eller fri horisont, ett naturpräglat område, vildmarkskaraktär eller ett levande kulturlandskap.
Skala: saknas, flera, många
Upplevelsevärden som påverkas av vindkraft i tematiskt-planeringsstöd (pdf)
Symbolvärde
Värderingskriteriet syftar till att fånga upp platser eller områden som kopplar till lokal eller regional identitet, sammanhang och/eller förankring. Det kan exempelvis vara fäbodmiljöer, bruksmiljöer, industrihistoriska platser, områden med många fornlämningar, gruvhål, sägenomspunna platser, landmärken. Det kan vara, men behöver inte vara fysiska objekt. Även sådana som är väldigt lokala kan vara av stor betydelse för en tätort.
En lokal eller regional identitet kan också förstärkas i friluftsområdena. Ett exempel är Värnamo som är en design-, konst och möbelstad. Där har vindskydd med inspiration från Bruno Mathsons möbler anlagts i naturområden för att knyta an till ortens symbolvärde.
Skala: saknas, måttligt, högt
Landskapsmässig, geografisk, funktion eller stödjande funktion för friluftslivet
Värderingskriteriet syftar till att fånga upp ett områdes funktion i ett större geografiskt sammanhang. Det som värderas är den landskapsmässiga funktionen, eller stödjande funktionen, för friluftslivet. Det kan vara ett bostadsnära område som fungerar som en entré till ett större friluftsområde, en sammanlänkande grönkorridor, en buffertzon mellan urban miljö och naturområden etc. Kriteriet kan värderas högt när det gäller värdering av mindre områden intill större värdefulla natur- och friluftsområden.
Skala: ingen särskild funktion, någon funktion, många eller särskilt viktiga funktioner
Lämplighet för aktiviteter
Värderingskriteriet syftar till att fånga upp områden som är lämpliga för en eller flera aktiviteter. Det kan också handla om platser med särskilda förutsättningar som det finns få av och som inte går att finna på andra platser inom rimliga avstånd eller att områdena är våra att ersätta.
Höga värden ges till områden som är speciellt lämpliga för en eller flera aktiviteter och som är svåra att utföra någon annanstans. Exempelvis vardagsnära natur, platser med friluftsbad, klätterklippor, sjö lämplig för skridskobanor, vattendrag för fiske eller liknande.
Skala: liten, måttlig, hög
Anläggningar för friluftsliv och tillgänglighet för alla
Värderingskriteriet behandlar ett områdes grad av anpassning för friluftsliv. Det är dels graden av anläggningar som ska bedömas och dels graden av tillgänglighetssanpassningar så att områdena, eller delar av områdena är tillgängliga för alla. Anläggningar kan vara informationsskyltar, naturvägledning, belysning eller förvaltning och skötsel som skapar trygghet.
Tillgänglighetsåtgärder och vissa anläggningar ökar förutsättningarna för att många människor med olika förutsättningar och intressen vill använda områdena och också locka nya friluftsutövare.
Skala: liten, måttlig, hög
Tillgänglighet till områden, nåbarhet
Med tillgänglighet till avses hur lätt användarna tar sig till området. Brist på kollektiva färdmedel, förekomst av barriärer eller om området endast kan nås med bil kan göra att vissa samhällsgrupper utesluts.
Högsta poäng finns om det finns kollektivtrafik, gång- och cykelvägar för att stimulera hållbart resande. Andra faktorer som värderas är avstånd, infrastruktur samt eventuella barriärer. och kommunikationer samt eventuella barriärer. Vilka faktorer som är mest relevanta kan variera. I lokala tätortsnära miljöer kan exempelvis gång- och cykelvägar vara viktiga, medan kollektiva kommunikationer, båttrafik och bilvägar kan vara viktiga för områden som ligger längre från städer och tätorter. Tillgängligheten till området spelar även roll för vem som brukar det.
Skala: liten, måttlig, hög
Värde för besöksnäringen
Värderingskriteriet beskriver områdets attraktivitet och betydelse för besöksnäringen. Det kan utgå från i vilken omfattning områdets besöks av regionala, nationella och internationella besökare eller har potential att locka långväga besökare. Här kan omgivningar och service utanför områden (exempelvis restaurang, caféer eller liknande) bidra till besök.
Skala: låg, medel eller hög
Beskrivande parametrar
Storlek och form
Ett områdes storlek är ofta avgörande för vilken typ av aktivitet som går att utöva i området och om många aktiviteter kan utövas utan att det blir konflikter. Större områden ger möjlighet att ströva fritt i friluftslivsmiljön under en längre tidsperiod. Områdets storlek är speciellt avgörande i närhet till städer och tätorter, där vidsträckta friluftsområden generellt är mer sällsynta.
Även formen har betydelse för vilka kvaliteter ett område kan erbjuda och vilken funktion den har i grönstrukturen. Bristande storlek är viktigt att notera eftersom det kan ge underlag till markköp och eller markbyten.
Lära ute och värde för pedagogisk verksamhet
Notera om området är lämpligt för pedagogisk verksamhet och för lärande utomhus. Det kan dels vara att området har särskilt goda egenskaper för att bedriva pedagogisk verksamhet eller att det ligger nära skolor och förskolor eller nära planerade sådana.
Ljudmiljö
Tyst område är en formulering som används i områden där ljudmiljön är särskilt viktig där naturupplevelsen är en viktig faktor och där en låg bullernivå utgör en särskild kvalitet.
Med god ljudmiljö menas en miljö där naturliga ljud dominerar där det inte finns störande buller från infrastruktur, verksamheter och bebyggsel. Trafikverkets riktvärden för buller från trafik på väg och järnväg i friluftsområden är 40 decibel. I parker och andra rekreationsytor i tätorter är riktvärdet 45-55 decibel.
Exempel: Vill man särskilja tysta områden eller områden med god ljudkvalitet är det viktig att beskriva detta.
Riktvärden och riktlinjer för buller och vibrationer (trafikverket.se)
Orördhet (visuellt)
För många är det värdefullt med upplevelse i orörda och oexploaterade områden där inte modern storskalig bebyggelse och tekniska anläggningar påverkar den visuella upplevelsen. Beskriv graden av visuell orördhet/ostördhet för att särskilt kunna skilja ut dessa områden.
Känslighet
Det är viktigt att ange områdenas känslighet/sårbarhet för slitage och höga besökstryck. Det kan innebära negativ påverkan på naturvärden från besökare eller ökade behov av förvaltning och skötsel.
Utvecklingspotential
Ange i vilken grad området har potential att användas på annat sätt, eller i större omfattning. Det är viktigt att potentialen hos ett område beskrivs för att detta ska kunna hanteras i planeringen.
Identifiering av utvecklingspotentialen kan göras genom att titta på:
- framtida behov utifrån hur bostadsbebyggelse planeras i kommunen och grannkommunen
- förändringar till följd av förbättrad tillgänglighet till området
- möjlig anpassning för särskilda aktiviteter eller liknande
5: Klassificera områden
I steg fem får ni ytterligare underlag för prioriteringar i kommunens planering. Områdena ska nu, oavsett områdestyp, vägas samman och utifrån värderingen klassificeras i tre klasser.
Att klassificera värderingsresultaten
I klassificeringen vägs resultat av värderingen samman och områdena klassas i fyra olika klasser. De områden som får högst poäng är i klass A och har högsta värde för friluftslivet.
I sammanvägningen ingår de sju värderingskriterierna i steg 4:
- Besöksfrekvens
- Värde för besöksnäring
- Landskapets upplevelsekvaliteter
- Symbolvärde
- Landskapsmässig, geografisk funktion
- Lämplighet för aktiviteter
- Anläggningar för service och tillgänglighet för alla
- Tillgänglighet till, nåbarhet
Klassificering i fyra klasser
Benämningarna på klasserna har setts över för att harmonisera med naturvärdesinventeringar. Beteckningen A-D behålls för att inte blanda ihop med poäng 1-3 i värderingssteget. Har ni använt de tidigare beteckningarna behöver man bara ändra ifall data i framtiden ska överföras till en nationell dataplattform.
För kännedom så byter klasserna namn. Syftet är att harmonisera med kartläggning och värdering av naturområden, dock behåller vi A-D för att inte blanda samman med siffror som anges i värderingssteget. De ändrade beteckningarna tydliggör också att även i klass C finns höga värden för friluftslivet.
Tidigare klasser |
Nya beteckningar på klasserna |
A. Mycket viktigt område. | A. Område med högsta värde för friluftsliv |
B. Viktigt område | B. Område med mycket högt värde för friluftsliv |
C. Övrigt friluftsområde | C. Område med höga värden för friluftsliv |
D. Ej klassificerat område | D. Område som inte kan värderas och klassificeras |
Exempel från olika kommuner
Borlänge kommun har ett exempel på hur områden har dokumenterats.
Dokumentation och klassificering av områden (pdf, borlange.se)
Lunds kommun har gjort en digital karta med de värderade och klassificerade områdena för friluftsliv. Värderade och klassificerade områden i kommunen. De har använt nya beteckningar men valt 1-3 istället för A-C.
6: Visualisera och dokumentera
I steg sex ska du beskriva resultatet av kartläggningen genom illustrationer och text.
Att visualisera och dokumentera
Kartor och tillhörande databas
Alla områden som kartlagts bör ha ett ID, ett namn som beskriver var området ligger, områdestypen, värderingskriterierna, beskrivande parametrarna och klassen (A-D). Dessa uppgifter bör lagras i en databas och polygonerna visas i digitala kartor. Det bör finnas digitala kartskikt med både områdena i områdestyper samt områdena i de fyra klasserna.
Genom att beskriva och dokumentera värderingskriterierna och de beskrivande parametrar, som är betydelsefulla för området, blir det tydligt vilka aspekter som särskilt behöver beaktas i olika planerings- och förvaltningssituationer.
Exempel på kartor:
Lycksele kommun har lagrat allt digitalt underlag i en friluftskarta, Sök på Friluftskarta på Lycksele kommuns webbplats. I friluftskartan visas också anordningar för friluftsliv som grillplatser och vindskydd. De digitala kartorna kan således användas både av medborgarna och av kommunen i planeringen.
Tolkning av kartor underlättas genom att en gemensam färgsättning och symbolik används.
Dokumentation i rapport
Dokumentationen bör också bestå av en rapport. I texten ska det framgå vilka ställningstaganden arbetsgruppen har gjort under kartläggningen, motiven till dessa och vilka aktörer som har varit involverade.
Beskriv kortfattat områden som kartlagts och hur de används. Det är viktigt att motiven till värderingar av områdena finns med. Det kan exempelvis gälla upplevelsekvaliteter, känslighet eller potential.
Digitalt underlag
Dokumentationen bör i stora delar vara digital. Några argument till varför det är viktigt:
- De flesta kommuner använder digitala underlag och det är därför lämpligt att dokumentera i form av geografiskt informationssystem, GIS.
- Rumsliga data och fysisk planering hanteras i stor utsträckning digitalt vilket gör det möjligt att kombinera med andra digitala planeringsunderlag och uppnå stor flexibilitet.
- Genom digitaliserad kartläggning är det även möjligt att sprida det framtagna underlaget på ett förhållandevis okomplicerat sätt. Exempelvis kan resultatet av kartläggningen användas i publika digitala kartverktyg (webbkartor) och därigenom göras tillgängligt för allmänheten.
- En digital dokumentation gör även kartläggningen lämpad för regionala eller nationella sammanställningar. Det kan vara värdefullt för myndigheter eller andra aktörer som arbetar över de kommunala gränserna.
Förkortningar av områdestyper
Bostadsnära park och natur, BN
Tätortsnära natur, TN
Tätortsnära friluftsområden, TF
Grönstråk och grönkorridorer, GK
Stora naturområden med anläggningar för friluftsliv, SA
Större naturområden med anläggningar för friluftsliv, SS
Längre sammanhängande leder, LL
Stränder och vattenområden, SV
Skogslandskap, SO
Jordbruksmark, ängs- och betesmarker samt brynzoner, JM
Områden med särskilda upplevelsekvaliteter, SK
Områden anlagda för särskilda aktiviteter, SB
7: Följa upp och uppdatera
Steg sju handlar om vikten av att regelbundet följa upp och uppdatera kartläggningen.
Tjänstepersoner som arbetar med fysisk planering i kommuner samt andra aktörer som har intresse av hur kommunens mark används. Det kan till exempel vara organisationer, företag och markägare.
Kartläggningen behöver ses över och uppdateras exempelvis varje mandatperiod i samband med att kommunen ska ta fram sin planeringsstrategi och bedöma om översiktsplanen är aktuell.
Omfattningen av uppföljningen beror av hur stora förändringar som skett sedan föregående kartläggning, rent generellt bör det handla om en mer begränsad arbetsinsats.
Frågor och svar om metoden
Frågor och svar till kommuner som ska börja kartlägga områden friluftsliv.