Förbränningsanläggningar
Stora förbränningsanläggningar
Bestämmelser för stora förbränningsanläggningar. Med en stor förbränningsanläggning avses en anläggning där den sammanlagda installerade tillförda effekten är 50 megawatt eller större. I Sverige finns cirka 150 stora förbränningsanläggningar.
Stora förbränningsanläggningar kan komma att omfattas av förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF) och LCP BATC. Såväl FSF som LCP BATC innehåller bestämmelser om sammanräkning av enskilda pannors effekt för att bedöma anläggningens storlek. Samförbränningsanläggningar, inom en anläggning på minst 50 MW, omfattas av LCP BATC men inte av FSF.
Den här sidan vänder sig till
Verksamhetsutövare, länsstyrelser och andra myndigheter, tjänstemän och politiker i kommuner.
Tillstånd
Regler om tillståndsplikt finns i 9 kap. 6 § miljöbalken och 1 kap. 3 § miljöprövningsförordningen (MPF).
Tillståndsplikt gäller för förbränning med en total installerad effekt av 50 megawatt eller mer, enligt 21 kap. 8 och 9 §§ MPF (verksamhetskoderna är 40.40-i och 40.50-i).
För att avgöra om anläggningen överskrider 50 megawatt installerad tillförd effekt ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras. Summeringen gäller för alla pannor, gasturbiner och stationära förbränningsmotorer oavsett vilka bränslen som används (även avfallsklassat bränsle).
Lagstiftning
Miljöprövningsförordningen (2013:251)
Industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU) (IED)
Industriutsläppsförordningen (2013:250)
Förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar
Förordningen (2013:253) om förbränning av avfall
BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar
BAT-slutsatser för avfallsförbränning
Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar (2015/2193/EU) (MCP)
Förordning (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar
Förordning med särskilda bestämmelser
Förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF) genomför huvuddelen av kap. III i Industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU). Innan FSF genomfördes fanns liknande krav i föreskriften ”Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:26) om utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på 50 MW eller mer”.
För att avgöra om tröskelvärdet på 50 megawatt överskrids ska effekten för de enskilda förbränningsanläggningarna summeras. I 36 § FSF finns en regel, ”skorstensregeln”, som beskriver vilka enskilda förbränningsenheter som ska ingå i summeringen. Tillämpningsområdet för FSF är alltså smalare än för de verksamhetskoder i MPF som beskrivs ovan.
Exempel på hur skorstensregeln ska tillämpas (pdf 35 kB)
FSF gäller för förbränning av bränslen som inte är avfall samt de avfall som anges i 17 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. I FSF anges krav på högsta tillåtna utsläpp av stoft, kväveoxider, svaveldioxid och kolmonoxid. Det är också beskrivet hur utsläppen ska kontrolleras. Bestämmelserna anger endast lägsta gällande miljöambition för anläggningarna. Villkoren i tillståndet ska däremot sättas med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Detta leder i många fall till strängare krav än vad FSF anger.
Förordningen gäller inte för förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen om (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF) eller förordning (2013:253) om förbränning om avfall (FFA).
Naturvårdsverket har tagit fram en samlad vägledning till FSF, vägledningen är en sammanslagning av tidigare vägledningar.
Vägledning om stora förbränningsanläggningar (pdf 972 kB)
Vidare har Naturvårdsverket i separata dokument kompletterande vägledning avseende provtagnings- och mätpunkter samt dieselmotorer och återvinningspannor. Dessa dokument togs fram tillsammans med tidigare vägledning varför rubriksättning samt hänvisningar till andra vägledningsdokument inte längre är aktuella.
Vägledning provtagnings- och mätpunkter (pdf 380 kB)
Vägledning dieselmotorer och återvinningspannor (pdf 248 kB)
Målgruppen för vägledningarna är bland annat tillsynsmyndigheter, tillståndsmyndigheter och de som arbetar med eller på förbränningsanläggningar.
Förslag till ändring
I januari 2014 överlämnades några mindre ändringsförslag. I september 2014 överlämnades en större promemoria med förslag på ändringar som Naturvårdsverket hade remitterat under våren 2014. Ett av förslagen gäller hur EU-kommissionens beslut om start- och stopperioder kan genomföras. I övrigt föranleddes förslagen huvudsakligen av inkomna synpunkter från verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter, vilka visat på behov av tydliggöranden.
Skrivelse till Miljö- och energidepartementet januari 2014 med enkla förslag (pdf 3 MB)
Skrivelse till Miljö- och energidepartementet september 2014 med remitterade förslag (pdf 1 MB)
Miljö- och energidepartementet har inte genomfört samtliga ändringsförslag. Tills vidare gäller förordningen som den är skriven. Våra skrivelser redovisar de tolkningssvårigheter som finns.
BAT-slutsatser med särskilda bestämmelser
Naturvårdsverket har generell vägledning kring industriutsläppsbestämmelserna och BAT-slutsatser för industriutsläppsverksamheter.
Industriutsläppsdirektivet (IED)
Vidare har Naturvårdsverket tagit fram särskild vägledning till BAT-slutsatserna för stora förbränningsanläggningar
Vart vänder jag mig om jag har frågor?
Försök att så långt som möjligt hitta svaret på din fråga genom att läsa informationen på vår webbplats.
- Är du verksamhetsutövare, kontakta i första hand den myndighet som har tillsyn över din verksamhet, eller din branschorganisation.
- Är du handläggare på kommun, kontakta i första hand din länsstyrelse. Vi försöker prioritera att vägleda samlat till länsstyrelser för att nå ut till flera samtidigt och vägleda på ett effektivare sätt.