Förbränningsanläggningar

Regler om tillstånds- och anmälningsplikt finns i 9 kap. 6 § miljöbalken och 1 kap. 3 och 10 §§ miljöprövningsförordningen (MPF). För förbränning av avfall gäller endera tillståndsplikt eller anmälningsplikt.

Miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) (riksdagen.se)

Stöd vid tillämpningen av miljöprövningsförordningen (MPF)

Naturvårdsverket menar att en förbränningsanläggning som förbränner avfall träffas av såväl 21 kap. MPF, då verksamheten producerar el och/eller värme, som 29 kap. MPF, då verksamheten förbränner avfall. För ytterligare vägledning kring klassificering av förbränningsanläggningar som förbränner avfall se:

PM, Verksamhetskoder vid förbränning av avfall (pdf 240 kB)

Särskilda bestämmelser om förbränning av avfall finns i förordning (2013:253) om förbränning av avfall (FFA). Förordningen genomför huvuddelen av industriutsläppsdirektivet, kap. IV (2010/75/EU). Förordningen trädde ikraft år 2013. Innan FFA genomfördes fanns liknande krav i föreskriften ”Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:28) om avfallsförbränning”. Kraven har varit ungefär desamma sedan år 2002, men skärptes ytterligare något i och med att IED genomfördes.

I FFA anges krav på hur anläggningen ska vara konstruerad och hur den ska drivas, det finns bland annat krav på kunskap om vilka avfall som tas emot för förbränning. Det anges stränga utsläppskrav för utsläpp till luft och vatten, vilket innebär att högeffektiv reningsutrustning måste finnas. Vidare anges hur utsläppen ska mätas, i många fall krävs kontinuerlig provtagning. Det finns även krav på att mätinstrumenten ska kontrolleras minst en gång per år av en oberoende kontrollant. Kraven gäller vid förbränning av de flesta sorters avfall, men vissa avfall som anges i 17 § FFA är undantagna förordningens tillämpningsområde. Undantaget gäller bland annat rent träavfall och vegetabiliskt jordbruksavfall.

Krav på vad ett tillståndsbeslut för förbränning av avfall ska innehålla finns i miljöbalken (22 kap. 25 a § och 25 b §). Bestämmelserna i förordningen anger endast den lägsta miljöambitionen som alltid ska gälla för alla berörda anläggningar. Villkoren i tillståndet ska däremot sättas med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. I många fall leder det till strängare krav än vad som anges i FFA.

Förordningen gäller inte för förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen om (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF) eller förordning (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF).

Naturvårdsverket har tagit fram en samlad vägledning till FFA.

Vägledning om avfallsförbränning (pdf 328 kB)

Vidare har Naturvårdsverket i ett separat dokument kompletterande vägledning om provtagnings- och mätpunkter. Detta dokument togs fram tillsammans med tidigare vägledning varför rubriksättning samt hänvisningar till andra vägledningsdokument inte längre är aktuella.

Vägledning provtagnings- och mätpunkter (pdf 380 kB)

Målgruppen för dessa dokument är bland annat tillsynsmyndigheter, tillståndsmyndigheter och de som arbetar med eller på förbränningsanläggningar.

Naturvårdsverket har till Miljö- och energidepartementet lämnat förslag på ändringar av FFA. I januari 2014 överlämnades några mindre ändringsförslag. I september 2014 överlämnades en större promemoria med förslag på ändringar som Naturvårdsverket hade remitterat under våren 2014. Ett av förslagen gäller hur EU-kommissionens beslut om start- och stopperioder kan genomföras. I övrigt föranleddes förslagen huvudsakligen av inkomna synpunkter från verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter, vilka visat på behov av tydliggöranden.

Skrivelse till Miljö- och energidepartementet januari 2014 med enkla förslag (pdf 3 MB)

Skrivelse till Miljö- och energidepartementet september 2014 med remitterade förslag (pdf 1 MB)

Miljö- och energidepartementet har inte genomfört samtliga ändringsförslag. Tills vidare gäller förordningen som den är skriven. Våra skrivelser redovisar de tolkningssvårigheter som finns.

Naturvårdsverket har generell vägledning kring industriutsläppsbestämmelserna och BAT-slutsatser för industriutsläppsverksamheter.

Industriutsläppsdirektivet (IED)

BAT-slutsatser för avfallsförbränning

Vägledning om bestämmelser för förbränningsanläggningar där animaliska biprodukter förbränns.

Spillolja innehåller tungmetaller och får bara förbrännas i pannor som uppfyller kraven i förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. Kraven är så höga att färre än 80 stycken stora anläggningar i landet uppfyller dem. Trots det säljs spillolja och används i alloljepannor eller pannor utrustade med alloljebrännare. Det kan ge stora utsläpp av metaller och andra miljögifter.

Försök att så långt som möjligt hitta svaret på din fråga genom att läsa informationen på vår webbplats.

• Är du verksamhetsutövare, kontakta i första hand den myndighet som har tillsyn över din verksamhet, eller din branschorganisation.
• Är du handläggare på kommun, kontakta i första hand din länsstyrelse. Vi försöker prioritera att vägleda samlat till länsstyrelser för att nå ut till flera samtidigt och vägleda på ett effektivare sätt.