En resurseffektiv cirkulär ekonomi är avgörande för att nå miljömålen

EU:s avfallslagstiftning genomgick en stor revidering 2018, det så kallade avfallspaketet. Målet med revideringen var bland annat att skapa förutsättningar för minskade avfallsmängder och ökad återanvändning av produkter. Alla förändringar ska genomföras senast 2025, men flera ändringar började gälla redan 2020.

EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi antogs i mars 2020. Den innehåller flera olika initiativ för att skapa en stark och samstämmig ram för produktpolitiken, där hållbara produkter, tjänster och affärsmodeller är normen och konsumtionsmönstren förändras så att avfall inte genereras. Ytterligare åtgärder kommer att vidtas för att minska avfallet och säkerställa att EU har en väl fungerande inre marknad för returråvaror av hög kvalitet. Det pågår också en grundlig översyn av EU:s förordning om transport av avfall (1013/2006/EG).

På nationell nivå finns Cirkulär ekonomi – strategi för omställningen i Sverige. Målet som anges i strategin är att omställningen till en cirkulär ekonomi ska bidra till att nå miljö- och klimatmålen, samt de globala målen i Agenda 2030. I strategin pekas fyra olika fokusområden ut:

• cirkulär ekonomi utvecklas inom EU och globalt,
• innovation och innovativa företag gör Sverige till ett föregångsland,
• avfall används som resurs i giftfria kretslopp,
• giftfria kretslopp är en förutsättning för en cirkulär ekonomi.

Prioriterade strömmar i omställningen är plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral.

Läs mer om cirkulär ekonomi här

Naturvårdsverket anser att det finns behov av en bred översyn och utveckling av avfallslagstiftningen och eventuellt övriga styrmedel inom avfallsområdet, både på nationell och EU-nivå, för att uppnå en cirkulär ekonomi. Genomförandet av EU:s avfallspaket, utvecklingen av delningsekonomin, digitaliseringen, nya och pågående infrastrukturprojekt, en ökad illegal avfallshantering, krav på ökad spårbarhet och ett utökat producentansvar är några omständigheter som belyser behovet av en tydlig, tillämpbar och effektiv reglering på avfallsområdet.

Genomförandet av EU:s avfallspaket i den svenska avfallslagstiftningen innebar att flera författningsändringar beslutades och trädde i kraft under kort tid. Ändringar har gjorts i ett antal olika delar av regelverket på ett sätt som gör det svårt att överblicka och tillämpa. Regelverket är också i många hänseenden reaktivt, snarare än att anlägga det proaktiva förhållningssätt som omställningen till en mer cirkulär ekonomi kräver. Med anledning av EU:s avfallspaket har Naturvårdsverket fått flera uppdrag som på olika sätt berör kommunernas ansvar för kommunalt avfall. Även statliga utredningar har gjorts, till exempel Äga avfall – en del av den cirkulära ekonomin. Förslag som lämnas inom ramen för de olika uppdragen och utredningarna kan var för sig framstå som rimliga men tillsammans leda till stora och kostsamma förändringar för berörda aktörer, vilket riskerar att inte uppmärksammas i varje enskilt uppdrag. Brist på helhetsperspektiv kan också leda till mindre effektiva förslag på åtgärder.

Det finns således behov av att se över och beskriva det nya nuläget efter genomförandet av avfallspaketet, vad de enskilda förslagen och ändringarna leder till och vilka eventuella förändringar som kan behöva göras för att åstadkomma ett sammanhållet och robust regelverk och en god avfallshantering. I det sammanhanget bör även beaktas den förestående översynen av EU:s avfallsdirektiv, där EU-kommissionen väntas presentera ett förslag under andra kvartalet 2023.

Plast är ett material som bidrar med många nyttor i samhället. Plast kan till exempel göra fordon lättare, förlänga hållbarheten på mat och ersätta mer klimatintensiva material vid bostadsbyggande. Plast tillverkas dock nästan uteslutande av fossil olja och naturgas, vilket leder till olika negativa konsekvenser för miljön och klimatet:

• Klimatpåverkan. I dag uppkommer cirka 1,7 miljoner ton plastavfall i Sverige varav cirka 80 procent går till energiåtervinning eller används som bränsle i industrin. Plast som tillverkas av jungfruligt fossilt material och förbränns efter användning ger ett utsläpp på cirka 5 ton koldioxidekvivalenter per ton plast, sett från tillverkning till förbränning. Ett sätt att minska klimatpåverkan är att använda återvunnet plastmaterial.
• Exponering för och ackumulering av farliga och särskilt farliga ämnen. Exponering sker längs hela plastens värdekedja.
• Läckage av plast till naturen. Nedskräpning på land och till havs gör att djur och människor riskerar att skadas. Kommunerna har också stora kostnader för att städa städer och naturområden. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven.

Plast är en prioriterad materialström i den nationella strategin för en cirkulär ekonomi. Enligt strategin ska förbränning med energiutnyttjande endast användas för sådant avfall som inte är lämpligt att utnyttjas på annat sätt. Detta står i kontrast till dagens plastanvändning och plastavfallshantering där plast är den främsta orsaken till växthusgasutsläpp från avfallsförbränning i el- och fjärrvärmesektorn. Naturvårdsverket har som uppdrag att leda Nationell plastsamordning genom vilken vi ska driva på omställningen till en mer hållbar plastanvändning. Som en del i detta har vi tagit fram en färdplan som riktningsvisare och inspiration för aktörer.

En central utmaning för en hållbar plastanvändning, som också gäller andra materialflöden, är att miljökostnader inte är fullt ut inkluderade i priser på varor. Det saknas tillräckliga incitament för att designa produkter som är slitstarka, tillverkade av råvara med minimal miljöbelastning och som går att materialåtervinna. Det är också svårt att nå lönsamhet för ökad utsortering eller mer värdebevarande utsortering. I utredningen Brännheta skatter (SOU 2017:83) beskrivs problematiken utmed hela värdekedjan väl.

För att komma till rätta med plastens negativa miljö- och klimatpåverkan och ställa om till en cirkulär plastanvändning bedömer Naturvårdsverket att ny styrning bör införas som, utifrån principen om att förorenaren ska betala, prissätter den negativa miljö- och klimatpåverkan. Genom att utforma denna styrning så att den träffar såväl inhemska tillverkare som importörer av varor kan negativ påverkan på konkurrenskraft för näringsliv i Sverige undvikas. Naturvårdsverket kommer att lämna förslag på hur en sådan styrning kan utformas inom regeringsuppdraget Rätt plast på rätt plats som ska redovisas i mars 2024.