Kadmiumhalter i urin hos kvinnor

Granskad: ‎den ‎25‎ ‎november‎ ‎2024

Kadmium är en metall som finns naturligt i berggrund, mark och vatten. Men kadmium är också en miljöförorening som förekommer i luft, mark, vatten och livsmedel. Kadmium har tidigare använts i en rad produkter, men sedan 1982 är kadmium förbjudet i Sverige, med vissa undantag.

      Inga tydliga tecken på att halterna börjat sjunka

      Kadmiumhalter i urin (µg/g kreatinin) har mätts regelbundet i urin hos två åldersgrupper av icke-rökande kvinnor (20–29 och 50–59 år) i Skåne, Västra Götaland, Stockholm och Norr- och Västerbotten. Syftet är att följa exponeringen över tid och bedöma risken för hälsoeffekter. Under 2022 mättes kadmiumhalterna i de olika regionerna samtidigt och endast i den äldre åldersgruppen.

      Ännu finns inga tydliga tecken på att kadmiumhalterna har börjat sjunka. Undersökningarna visar att delar av befolkningen har halter av kadmium i urin som ligger vid eller över de nivåer som kan kopplas till påverkan på skelett och njurar.

      Människor exponeras för kadmium framförallt genom att äta olika grödor som spannmål, potatis, rotfrukter och grönsaker, men även andra livsmedel som inälvsmat och skaldjur. Detta kadmium kommer från nedfall från luften till mark och vatten, och från spridning av kadmiumhaltiga gödningsmedel till åkermark. Tobaksrökning medför också kadmiumexponering.

      Kadmium ansamlas i njurarna, och halterna ökar med stigande ålder. Exponering för kadmium under lång tid kan också leda till att bentätheten minskar och risken för benskörhet och frakturer ökar. Kadmium misstänks också ha hormonstörande effekter.

      ANSVARIG MYNDIGHET

      • Naturvårdsverket