Industrin, utsläpp av växthusgaser
Industrisektorn står för ungefär en tredjedel av Sveriges territoriella utsläpp. Utsläppen domineras av järn- och stålindustrin, mineralindustrin samt raffinaderierna.
Industrins utsläpp står för knappt en tredjedel av Sveriges totala utsläpp och var 28 procent lägre år 2023 jämfört med 1990.
De totala utsläppen från industrin omfattar direkta utsläpp från industrins tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen inom industrin samt diffusa utsläpp. Du kan läsa mer om vilka utsläpp som omfattas av varje bransch under fliken ”Om statistikens indelning”.
De största utsläppen kommer från järn- och stålindustrin, mineralindustrin samt raffinaderier. De största utsläppskällorna är
- förbränning av industriella restgaser från koksverk samt järn- och stålproduktionsprocesser
- användning av koks som reduktionsmedel i masugnar i järn- och stålindustrin
- kalcinering av kalksten och dolomit vid cementproduktion i mineralindustri
- förbränning av industriella restgaser i raffinaderier och diffusa utsläpp vid raffinaderier (exempelvis utsläpp från vätgasproduktion samt läckage från rörledningar).
Processrelaterade utsläpp har minskat i mindre utsträckning eftersom traditionella åtgärder för att minska växthusgasutsläpp som till exempel bränslebyten (kol mot naturgas, fossilt mot biobränslen och el) och energieffektiviseringsåtgärder inte påverkar dessa utsläpp.
Mer genomgående processförändringar, såsom process- eller produktbyten krävs för att minska dessa utsläpp. Läs mer om arbetet med lösningar för industrins klimatpåverkande utsläpp på:
Omställning av bränsleanvändningen står för en stor andel av utsläppsminskningarna
De totala växthusgasutsläppen från industrin har varierat sedan 1990. Variationer i industriutsläppen beror till stor del på svängningar i produktionsvolymer, ofta även kopplade till konjunkturen. Sedan början av 2000-talet syns dock en utsläppsminskningstrend, som kan knytas både till förändrad bränsleanvändning, minskade produktionsvolymer och löpande energieffektiviseringsåtgärder.
År 2009 och 2020 minskade utsläppen dramatiskt på grund av finanskrisen respektive pandemin. Åren därpå skedde därför en utsläppsökning till följd av återhämtningen inom ekonomin.
År 2023 har utsläppen från industrin minskat med knappt 3 procent jämfört med 2022.
Massa- och pappersindustrin samt tryckerier
Massa- och pappersindustrin samt tryckerier minskade utsläppen avsevärt mellan 1997 och 2014. Jämfört med 1990 är var utsläppen 65 procent lägre 2023. Utsläppsminskningen har uppnåtts genom att biobränslen och el har ersatt användningen av olja som bränsle inom branschen.
Massa- och pappersindustrin har även påverkats av konjunkturen, som sannolikt bidragit till den minskande utsläppstrenden. Sedan 2014 har dock utsläppsminskningen avtagit. Utsläppen från sektorn uppgick under 2023 till drygt 0,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Livsmedelsindustrin och kemiindustrin
Även livsmedelsindustrin och kemiindustrin har minskat utsläppen under perioden 1990 till 2023, med 79 respektive 40 procent. Inom livsmedelsindustrin beror trenden framför allt på minskad användning av fossila bränslen, främst oljeprodukter, men även stenkol och koks. Minskningen inom kemiindustrin beror framförallt på ny teknik vid tillverkning av salpetersyra. De något lägre utsläppen som syns 2022 och 2023 inom sektorn förklaras av ett längre underhållsstopp under 2022 samt den rådande konjunkturen.
Mineralindustrin
Utsläppen från mineralindustrin var 29 procent lägre år 2023 jämfört med 1990. Det finns inte genomgående någon tydlig nedåtgående trend, men sedan 2018 har utsläppen stadigt minskat. Minskningen de senaste åren beror på minskade utsläpp från cementindustrin, till följd av ökad inblandning av slagg och aska i produktionen samt utfasning av fossila bränslen. Under 2023 orsakade även den rådande ekonomin inom byggbranschen minskad efterfrågan och därmed lägre utsläpp inom sektorn. Utsläppen inom mineralindustrin uppgick 2023 till 2,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Järn- och stålindustrin
Järn- och stålindustrins utsläpp ökade fram till år 2004. Därefter har utsläppen minskat fram till 2012, med undantag för år 2010 då utsläppen ökade kraftigt efter ekonomins nedgång till följd av finanskrisen. Den minskande trenden av utsläpp efter 2004 beror framför allt på lägre produktion av järn och stål samt lägre förbränning av restgaser.
De senaste åren har utsläppen varierat mycket till följd av variationer i produktionsmängder. 2020 minskade efterfrågan på stål kraftigt på grund av covid-19-pandemin, vilket även ledde till en nedgång av sektorns utsläpp jämfört med 2019.
2023 har utsläppen minskat med fyra procent jämfört med 2022, vilket främst kan förklaras av den rådande konjunkturen.
Raffinaderier samt distribution av olja och gas
Utsläpp från raffinaderier samt från distribution av olja och gas ökade fram till mitten på 00-talet på grund av en ökad raffinering av importerad råolja i de svenska raffinaderierna. Efter 2006 har utsläppen varierat.
2019 och 2020 sjönk utsläppen ordentligt inom sektorn, vilket framför allt berodde på att två raffinaderier hade planerade underhållsstopp 2019 och minskad efterfrågan under pandemin. 2023 har utsläppen i sektorn minskat med 1 procent jämfört med 2022 och ökat med 22 procent sedan 1990.
Preliminär statistik för 2024 publiceras i juni 2025
Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Naturvårdsverket publicerar även preliminär utsläppsstatistik. Preliminära utsläpp för 2024 kommer att publiceras i mitten av juni 2025.
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.
Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april. År 2024 är deadline för rapportering till FN uppskjuten till 31 december 2024 på grund av att nya rapporteringstabeller håller på att utvecklas av UNFCCC-sekretariatet. Naturvårdsverket rapporterade NIR-rapporten till EU den 15 mars. Den går att ladda ner här:
Sweden 2024 National Inventory Report (NIR) (pdf, europa.eu)
Statistiken uppdaterades med GWP AR5 den 15 mars 2023
Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
| Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
|---|---|
| Koldioxid, CO2 | 1 |
| Metan, CH4 | 28 |
| Lustgas, N2O | 265 |
Räknat per utsläppt ton och i ett 100-årsperspektiv bidrar exempelvis metan 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 28 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Mer om statistiken och dess kvalitet
Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Svenska MiljöEmissionsData, SMED (smed.se)
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.
Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (scb.se)
Kvalitetsdeklaration utsläpp och upptag av växthusgaser (pdf)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas:
Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (scb.se)
Mer information om statistikens indelning:
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket