Utsläpp av biogen koldioxid från förbränning av biomassa i Sverige

Granskad: ‎den ‎14‎ ‎december‎ ‎2023

Förbränning av biomassa i Sverige gav upphov till drygt 53 miljoner ton biogen koldioxid under 2022. Utsläppen av biogen koldioxid från förbränning av biomassa i Sverige har mer än fördubblats sedan 1990, vilket beror på att användning av fossila bränslen till stor del har ersatts med biomassa.

      Biogen koldioxid från inhemskt producerad biomassa ingår i klimatstatistiken för LULUCF-sektorn. Därför ingår inte biogena koldioxidutsläpp i energisektorns i klimatstatistik utan redovisas endast som "memo items”.

      Utsläppen av biogen koldioxid från förbränning av biomassa har ökat till följd av utfasning av fossila bränslen. Förbränning av biomassa i Sverige gav upphov till drygt 53 miljoner ton biogen koldioxid under 2022, vilket motsvarar en ökning med 2 procent jämfört med föregående år. Sedan 1990 har utsläppen ökat med 135 procent. Över 40 procent av utsläppen uppstår inom massa- och pappersindustrin.

      Biogena koldioxidutsläpp från industrin

      Utsläppen av biogen koldioxid inom industrin har ökat med 58 procent under perioden 1990 till 2022. Massa- och pappersindustrin står för merparten av utsläppen, omkring 90 procent, och det är även inom denna industrisektor där utsläppen har ökat mest i absoluta ton sedan 1990.

      Ökningen består främst av en ökad användning av biprodukter inom massaindustrin, så kallade returlutar. Det är oklart hur stor andel av råvaran till industrin som är inhemsk, men merparten bedöms vara inhemsk.

      Biogena koldioxidutsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion

      Inom el- och fjärrvärmeproduktionen ökade de biogena koldioxidutsläppen kraftigt fram till 2010 där de nådde en nivå på 17,5 miljoner ton för att sedan stabiliseras runt 15–16 miljoner ton. År 2021 uppgick utsläppen till knappt 18,7 miljoner ton, vilket är den högsta nivån någonsin. Under 2022 har utsläppen minskat med 5 procent och uppgår till 17,5 miljoner ton.

      Biobränsle är idag det vanligaste bränslet i sektorn och stod för 81 procent av använda bränslen 2022. Biobränslena är till största delen inhemska. Kraftvärmeverken använder störst mängd biobränslen i sektorn, som främst består av rester från skogen och från skogsindustrin, såsom grenar och toppar, bark, spån och flis.

      Biogena koldioxidutsläpp från inrikes transporter

      De biogena utsläppen av koldioxid från inrikes transporter har ökat kraftigt sedan början på 2000-talet. Ökningen beror på en ökad användning av förnybara drivmedel, som HVO, biogas och låginblandade biodrivmedel. HVO står för Hydrerad Vegetabilisk Olja och framställs genom vätebehandling av främst växt- och djurfetter.

      Kemiskt sett är bränslet identisk eller mycket lik fossil diesel och kan därför användas i konventionella dieselmotorer. Låginblandat HVO-bränsle tillsammans med ren HVO, så kallad HVO100, står för cirka 70 procent av biodrivmedelsanvändningen i Sverige. Användningen av etanolen var störst runt 2010 i Sverige och har sedan dess minskat på ett betydande vis.

      För att främja användningen av biodrivmedel och minska fossila utsläppen från sektorn infördes den 1 juli 2018 reduktionsplikt för bensin och diesel. Sedan 1 juli 2021 omfattar reduktionsplikten även flygfotogen. I oktober 2023 beslutades att reduktionsplikten ska sänkas till 6 procent under 2024–2026. Nivåerna för 2027–2030 slopas. För att främja höginblandade biobränslen är dessa befriade från koldioxidskatt.

      Biogena koldioxidutsläpp och klimatpåverkan

      Rent kemiskt är det ingen skillnad på en koldioxidmolekyl som kommer från förbränning av biobränsle och en som kommer från förbränning av fossila bränslen. Ändå spelar ursprunget roll för klimatet.

      Växter tar under tillväxten upp koldioxid och binder den i biomassan. När koldioxidmolekyler släpps ut från förbränning av biomassa tas detta utsläpp upp igen inom en överskådlig framtid (beror på gröda, men allt från några år till 100 år). Vid förbränning av fossila bränslen släpps koldioxid ut som innehåller kol som togs upp ur atmosfären för många miljoner år sedan och det kommer ta lika lång tid innan motsvarande mängd koldioxid kan bindas på nytt.

      Vi förbränner dock mycket mer olja och fossila bränslen än vad som kan åter bindas av växtligheten idag. Genom avsaknaden av kolbalans för de fossila utsläppen innebär utsläpp av fossil koldioxid att koldioxidhalten i atmosfären ökar, vilket förstärker växthuseffekten och förändrar klimatet.

      För att biobränsle ska vara hållbar ur klimatsynpunkt ska

      • uttaget av biomassa inte överstiga tillväxten
      • återplantering av träd eller andra växter som binder koldioxid ske
      • kolförrådet inte minska nämnvärt i mark och växter på lång sikt i det större område där biomassan utvinns
      • fossila bränslen inte användas för utvinning, transport eller omvandling av biomassan.

      På så sätt ser man till att kolbalansen upprätthålls. Hållbar produktion och användning av biomassa ska dessutom inte minska den biologiska mångfalden eller markens långsiktiga produktionsförmåga, försämra kvaliteten hos mark eller vatten eller orsaka skadliga utsläpp av föroreningar.

      Biobränslen består till stor del av restprodukter. Kolet i restprodukter från skogsbruket skulle ha återgått till atmosfären under 10–20 år om grenarna och topparna hade lämnats kvar och brutits ned i skogen i stället för att användas som bränsle. Förutom restprodukter så kan även användning av andra biobränslen som har producerats på ett hållbart sätt bidra till minskad klimatpåverkan, exempelvis etanol baserad på vete eller träpellets gjorda av salix-ved från energiskog.

      Utsläpp av biogent koldioxid från inhemskt producerad biomassa som ingår i LULUCF-sektorns nettoberäkningar (för år 2019) och under energisektorns "memo items" (CO2 emissions from biomass) är jämförbara vad gäller storleksordningen.

      • 39 miljoner ton koldioxid redovisas i LULUCF
      • 41 miljoner ton koldioxid i "memo items"

      ANSVARIG MYNDIGHET

      • Naturvårdsverket