Vad är våtmark?
Våtmarker är områden där vatten finns precis över eller under markytan och där minst hälften av vegetationen är vattenälskande. Trots att vattennivån kan vara svår att se, hjälper ofta växtligheten till att skilja våtmark från annan mark.
Exempel på våtmarker är mossar, kärr och fukthedar.
Olika typer av våtmarker
I Sveriges våtmarksinventering (VMI) delas våtmarker in i ett system med huvud- och undergrupper där huvudgrupperna är myrar, strandvåtmarker och övriga våtmarker.
| Huvudgrupper för våtmarker | Undergrupper för våtmarker |
| Myrar | Mossar |
| Kärr | |
| Blandmyrar | |
| Strandvåtmarker | Stränder utmed sjöar och vattendrag |
| Havsstränder | |
| Övriga våtmarker | Fukthedar |
| Fuktängar | |
| Sumpskog (som inte kan klassas som myr eller strandvåtmark) |
Olika våtmarker beroende på vattenkälla
Eftersom alla våtmarker är beroende av vatten så är en hydrologisk indelning ett av de viktigaste sätten att dela in våtmarker.
Våtmarker kan få sitt vatten från
- grundvatten, till exempel källor eller i direkt kontakt med grundvattnet
- ytvatten, via vattendrag eller sjövatten
- regnvatten.
Myrar är mest beroende av grundvatten eller regnvatten. Våtmarker som är beroende av ytvatten kan vara mader eller strandsumpskog längs strandkanter av en sjö eller ett vattendrag. Det kan också vara lite högre liggande svämmarker som bara är blöta vid högvatten.
Olika sätt att dela in våtmarker
Indelning enligt Våtmarkskonventionen
Internationellt och i EU används Våtmarkskonventionens (Ramsarkonventionens) definition.
Konventionens definition på våtmark inkluderar, utöver våtmarkstyperna i den svenska Våtmarksinventeringen, även:
- tidvis översvämmade områden och tidvis vattenförande vattendrag
- sötvattensmiljöer som inte är vegetationstäckta,
- grunda kustvattenmiljöer ned till 6 meters djup samt
- grottor som skapats av processer som involverar vatten.
Definitionen inkluderar också artificiella våtmarksmiljöer som kanaler, diken, vattenreservoarer och grävda isolerade dammar med öppen vattenyta.
Indelning enligt EU:s Art- och habitatdirektiv
För rapporteringar om våtmarkers bevarandestatus till EU och i dokument om Natura 2000-områden används kategoriseringen av våtmarker i EU:s Art- och habitatdirektiv. I direktivet har våtmarker av stort intresse för naturskydd valts ut och namnsatts. I Sverige kallar vi dessa typer för naturtyper och de kan omfatta både våtmarksinventeringens objekttyper och delobjekttyper. Dessutom särskiljs ibland enstaka element som källor eller en speciell sorts vegetation för att skapa en naturtyp. Några exempel är rikkärr, källor med tuffbildning, högmosse, aapamyr och palsmyr. I direktivets naturtyper finns också våtmarker som delar av andra ekosystems naturtyper. Våtmarkstyper finns därför inte endast i gruppen våtmarker. Till exempel finns olika sorteras fuktängar bland gräsmarkerna och övrig sumpskog ingår i västlig taiga
Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv
Indelning enligt Våtmarksinventeringen (VMI)
I Sverige används ofta samma definition av våtmark som den svenska våtmarksinventeringen (VMI). Den säger att våtmark ”är mark där vatten finns strax över eller under markytan stora delar av året, samt vegetationstäckta vattenområden. Minst 50 procent av vegetationen bör vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande, för att man skall kunna kalla ett område för våtmark. Ett undantag är tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och vattendrag, de räknas som våtmarker trots att de saknar vegetation”.
Läs en utförlig beskrivning av VMI’s våtmarkstyper:
Våtmarksinventeringen – från resultat från 25 års inventeringar
Stöd för våtmarksprojekt
Lona, Lova eller Nokås? Det finns över 10 olika stöd och bidrag att söka för olika våtmarksprojekt. Kolla vilka du som markägare kan söka
