Plastflöden i Sverige – från produktion till återvinning

Granskad: ‎den ‎3‎ ‎september‎ ‎2024

För att vi ska nå en hållbar plastanvändning behöver vi minska konsumtionen av plast, återanvända fler produkter och återvinna mer plast. Det kräver mer kunskap om hur plasten används och vad som händer med plastavfallet.

Många plastflöden är idag relativt linjära med en vagga till grav-princip där en stor del går till förbränning. Målet är att plastflödena ska bli mer cirkulära där mer plastprodukter främst kan återanvändas eller materialåtervinnas för att förhindra att ny fossil plastråvara produceras.

Naturvårdsverkets kartläggning av plastflöden

För att använda plast där den gör mest nytta, måste välgrundade beslut kunna fattas. Det kräver i sin tur kunskap om nuläget – hur plast används, hur stora mängder plastavfall som uppkommer, hur avfallet behandlas samt information om de mest betydande källorna och spridningsvägarna för plast i miljön. Naturvårdsverket har därför genomfört en kartläggning av hur plastflöden i Sverige ser ut. Siffrorna nedan kommer från den plastkartläggning som Naturvårdsverket presenterade 2022, med siffror som baseras på år 2020.

Hur mycket plastavfall genereras?

Plast som produceras och används blir till slut uttjänt och till avfall som måste samlas in och behandlas. Olika plastprodukter genererar olika stora mängder och typer av plastavfall, av de kartlagda produktgrupperna med specifika flöden, alltså inte blandade flöden, är den totala avfallsmängden 644 000 ton. I de blandade flödena uppskattas plasten utgöra mellan cirka 690 000 och 1 miljon ton och kommer främst från hushåll och verksamheter.

I de specifika flödena genererar förpackningar mest plastavfall med cirka 320 000 ton år 2020, exklusive pantbara PET-flaskor.

Byggbranschen är en stor användare av plast och genererade 2020 cirka 120 000 ton plastavfall, följt av fordon- och däckindustrin som genererade 94 000 ton plastavfall år 2020. Dessa flöden är de största som man kan härleda till en produktkategori eller källa.

Det finns även flöden som genererar större volymer plastavfall, men som kommer från flera och mer svårdefinierade källor. Exempelvis genereras i kategorin ”blandat verksamhetsavfall och sorteringsrester” uppskattningsvis cirka 600 000 ton plastavfall och ”utsorterat plastavfall från tillverkningsindustrin” 241 000 ton.

Hur hanteras plastavfall?

Behandlingsmetoden för plastavfall skiljer sig beroende på plasttyp, typ av produkt och förutsättningar för sortering och insamling. Vissa plasttyper och produkter är designade och egenskapsmässigt lämpade för att materialåtervinnas till nya plastprodukter. Plastströmmar som innefattar produkter som lämpar sig för materialåtervinning är till exempel förpackningar, vissa byggprodukter och plastdetaljer av fordon. Dessa produkter består ofta av polymeren PP (matförpackningar, bildelar), mjuk eller hård PE (jordbruksfilm), PET (dryckesflaskor) eller vissa former av PVC som finns i många byggprodukter. År 2020 materialåtervanns cirka 120 000 ton plastavfall.

De materialåtervinningsmetoder som finns idag är mekanisk återvinning, vilken är den vanligaste metoden och innebär att plastavfallet sorteras efter plasttyp, tvättas och mals till flingor eller granulat som kan smältas ner och bli till nya produkter.

En metod under utveckling är kemisk återvinning där de polymerkedjor plasten består av bryts ned för att sedan kunna sammansättas till nya polymerer. Denna teknik optimeras ofta beroende på det plastflöde som ska behandlas.

En annan vanligt förekommande behandlingsmetod är energiåtervinning som innebär att plastavfallet, ofta blandat med annat typ av avfall, förbränns och energin tas sedan tillvara för fjärrvärme eller inom produktion. Det avfall som går till energiåtervinning är material som inte har kunnat sorterats i fraktioner för materialåtervinning på grund av att det består av material som inte går att separera eller är kontaminerade. Exempel är engångsartiklar från sjukvården, rivavfall från byggsektorn, bildäck och blandat avfall från verksamheter. Under 2020 gick mer än 1 100 000 ton plastavfall till energiåtervinning och cirka 76 000 ton plast- och gummiavfall användes till cementindustrin.

Beskrivningar av plastflöden

Här hittar du kortfattade beskrivningar av olika plastflöden:

Det största plastflödet i Sverige är förpackningar, både i mängd plast som sätts på marknaden och som blir avfall och återfinns i alla samhällssektorer. Förpackningar omfattas av producentansvar som ska öka möjligheten att sortera ut och materialåtervinna dessa produkter och material. Producentansvaret innebär att de som sätter förpackningarna på marknaden också betalar för att de tas om hand när de använts färdigt.

Det näst största plastflödet är från olika byggprodukter. Plastavfallet består främst av förpackningar, emballage och spillrester av material och genereras i olika delar av byggprocessen. Från år 2020 ska plast källsorteras för materialåtervinning vid bygg- och rivning. 

Fordon innehåller idag främst jungfrulig fossil plastråvara, där plasten har en hög kvalitet. Trots detta tas för lite plast från fordon omhand för materialåtervinning eller återanvändning, då det anses finnas för få incitament att separera och sortera ut plasten och en stor del går till förbränning. Däck består delvis av gummi som räknas som en polymer. Däck återvinns främst som granulat eller energiutvinning.

Elutrustning innehåller olika typer av plast, men av den elutrustning som samlas in går större delen av plasten till materialåtervinning.

Vindturbinblad består av olika typer av plaster och glasfiberhärdad plastkomposit. Hur bladen behandlas vid skrotning finns det idag ingen data på, men troligtvis går de till energiåtervinning.

PET-flaskor är ett plastflöde som idag har ett relativt cirkulärt flöde då materialet hålls i en sluten ström och en stor del av det som samlas in materialåtervinns. Under 2021 återvanns 82% av de PET-flaskor med pant som tillfördes på marknaden.

Inom lantbruket har plast många användningsområden. Branschen har en frivillig överenskommelse för insamling av plast, men på grund av att materialet ofta är kontaminerat kan endast cirka 75% av det som samlas in materialåtervinnas.

Plastflödet för leksaker och sportartiklar innehåller mycket heterogena plaster och produkter. De flesta av dessa produkter lämnas från hushåll till kommunal avfallsinsamling på återvinningscentraler. Många av dessa produkter består av sammansatta material som är svåra att separera och materialåtervinna separat och går därmed till energiåtervinning. Här finns stora möjligheter att öka återbruket och livslängden på produkterna. 

Plast som används i regionernas sjukvård är främst engångsprodukter som är mycket varierade och används inom sektorns alla delar, från sjukvård och skyddsutrustning till lokalvård samt mat- och dryckesservering. I och med att de flesta produkterna är engångs samt riskerar att vara kontaminerade, går det mesta till energiåtervinning.

Statistik när det gäller möbler och inredning av plast förväntas vara underskattad, då det endast är produkter helt av plast som tas med i beräkningen. Mängderna total avfallsbehandling samt metod är idag okänt.

Plastflödet för fiskeredskap eller utrustning är svårt att bedöma, det går att se ungefär hur mycket som sattes på marknaden, men hur mycket som kasseras som uttjänt eller går förlorat under användningen är svårt att bedöma. En del av det fiskematerial av plast som lämnas in till en marin återvinningscentral kan dock materialåtervinnas. Här träder ett producentansvar i kraft den 1 januari 2023.

Engångsprodukter av plast är ett stort plastflöde men som är svårt att uppskatta i sin helhet. Enligt engångsplastdirektivet ska muggar och matlådor av plast ha en minskad förbrukning i Sverige med 50% mellan åren 2022–2026. Det finns ingen data på total uppkommen avfallsmängd eller annan typ av behandling än antagen förbränning av engångsplastprodukter.  

Konstgräsplaner och gjutna ytor bestående av gummi, i majoriteten av granulerade däck, finns i varierande mängder i olika kommuner men förväntas att öka. Kvantifiering av avfallsflödet är idag svårt att uppskatta.

Vissa avfallsflöden av plast kan inte härledas till en specifik källa eller produktgrupp då avfallet är mycket heterogent. Ett exempel på detta är flödet kallat blandat verksamhetsavfall och sorteringsrester, där plast är en beståndsdel av annat material som inte sorteras vidare utan går till förbränning. 

Utsorterat plastavfall från tillverkningsindustrin är ett heterogent flöde som är svårt att härleda till en produktgrupp. Data kommer från en rad olika näringsgrenar där de största är avfallshantering och återvinning, följt av kemikalie-, läkemedels-, gummi- och plastvarutillverkning. Det framgår inte vilken typ av plast eller produkt det utsorterade materialet består av, men det antas vara en stor andel förpackningar. Det framgår inte heller hur detta avfall behandlas.

I Sverige importeras och exporteras icke-farligt avfall, det vill säga grönlistat avfall, för behandling genom främst energiåtervinning eller materialåtervinning. Denna typ av avfall är endast informationspliktigt och gäller plast i ”fast form”, enligt avfallstransportförordningen som baseras på Baselkonventionen. Det förs inga nationella register över vilken typ av plast eller mängder som förs in eller ut ur Sverige. År 2020 importerades mer plastavfall från länder utanför EU, merparten från Norge medan exporten skedde främst till länder i EU, dock kan man inte säkerställa att EU-landet var slutdestinationen.   

Det kommunala restavfallet är det avfall som kommunerna samlar in från hushåll som omfattas av det kommunala renhållningsansavret. Det som sorteras till restavfallet är främst icke-återvinningsbara produkter som i stället går till förbränning. Dock förekommer det en del förpackningar som omfattas av producentansvar även i denna fraktion. 

Cementindustrin kräver mycket energirikt bränsle i sin produktion, där avfall används som ett alternativ till andra fossila bränslen som olja och kol. Det avfall som används av cementindustrin kommer främst från verksamhetsavfall och en mindre del hushållsavfall som även innehåller en del plast och däckgummi. Avfallet som förbränns ska vara klassificerat som ”ej materialåtervinningsbart” på grund av kontaminering, konstruktion eller att det är omöjligt att sortera. År 2020 gick cirka 76 000 ton plast- och gummiavfall till bränsle i cementindustrin.

Hushåll kan lämna grövre plastavfall, som inte är förpackningar, på de kommunala återvinningscentralerna. Vissa kommuner har valt att erbjuda separat insamling av hårdplast för materialåtervinning. Plastmaterialet som samlas in lämnas till återvinningsföretag som återvinner materialet till nya produkter. Alternativet till separat plastinsamling på återvinningscentral är en blandad fraktion som genomgår en viss eftersortering av plastavfall som skickas till materialåtervinning, medan sorteringsresterna går till energiåtervinning. Sju utförda plockanalyser av fraktionen för brännbart på ÅVC gjorda under 2020, visar att fraktionen innehöll cirka 14 % plast.

 

Relaterade publikationer

Fler publikationer om plast