Fossila bränslen
Fossila bränslen är den största källan till utsläppen av växthusgaser som bidrar till klimatförändringarna. Exempel på fossila bränslen är kol, olja, bensin, diesel och fossilgas (naturgas).
Naturvårdsverket ansvarar för viktiga delar i arbetet med att minska användningen av fossila bränslen. Bland annat arbetar vi med att utveckla åtgärdsstrategier och styrmedel för att minska användningen av fossila bränslen för transporter och i industrin. Minskningen kan ske bland annat genom energieffektivare bilar och övergång till förnybar energi, såsom biobränslen eller el från sol- och vindkraft.
För att begränsa klimatförändringarnas negativa påverkan på livsförutsättningarna för oss själva och kommande generationer måste vi lämna nästan alla jordens kvarvarande kända tillgångar av fossila bränslen i marken.
Fossila bränslen är en rest från dåtidens djur och växter
Fossila bränslen består av organiska kol-väteföreningar som kommer från små vattendjur och växter som dött under äldre geologiska perioder och blivit liggande på botten av hav och insjöar som sediment eller blivit sedimenterad berggrund. Under miljontals år har dessa organiska rester täckts av allt tjockare sedimentlager och utsatts för ökande tryck och temperatur, och då sakta omvandlats till kol, olja och gas.
Förbränning ger utsläpp av koldioxid
Vid all förbränning av fossila bränslen bildas koldioxid som bidrar till växthuseffekten. Utsläppen av koldioxid går inte att rena utan är direkt proportionella mot användningen av ett bränsle. Däremot skiljer sig koldioxidutsläppen åt mellan olika bränslen. Förbränning av kol ger exempelvis upphov till högre utsläpp av koldioxid per energienhet än förbränning av olja eller oljeprodukter som bensin och diesel.
Förbränningen ger också utsläpp av miljö- och hälsoskadliga ämnen, bland annat svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, polyaromatiska kolväten och skadliga flyktiga organiska ämnen (VOC).
Fossilgas
Fossilgas (naturgas) ger lägst utsläpp av koldioxid per energienhet bland de fossila bränslena men kan ge annan klimatpåverkan. Fossilgas består framför allt av gasen metan, som har en klimatpåverkan som är 28 gånger större än koldioxid. Det är svårt att helt undvika läckage av gasen vid utvinning, distribution och användning av fossilgas. Läckagen kan göra att den relativa klimatfördelen med fossilgas i förhållande till olja och kol blir mindre.
Fossilgas har fördelen att den ger en ren förbränning med låga utsläpp av miljö- och hälsoskadliga ämnen.
Fossilgas kan ersättas av biogas som också till stor del består av metan, men med förnybart ursprung. Även för biogas är det viktigt att minimera gasläckage eftersom de påverkar klimatet.
Kol och eldningsolja
Användningen av kol för uppvärmning har nästan upphört i Sverige. Något enstaka kraftvärmeverk, som producerar el och fjärrvärme, har ännu inte helt ställt om till exempelvis bioenergi. Däremot är kolanvändningen fortfarande stor vid ståltillverkning, vilket ger stora koldioxidutsläpp. Ny teknik för stålframställning håller därför på att utvecklas.
Det byggs fortfarande nya kolkraftverk i länder som har stora egna koltillgångar eller storskalig elproduktion som bygger på import av kol, och de kan påverka klimatet under lång tid framåt. En allt större del av investeringarna i ny elproduktion sker idag i solceller och vindkraftverk. Det är ofta mer ekonomiskt fördelaktigt att investera i sådana förnybara energikällor än i kol.
I Sverige använder vi allt mindre eldningsolja och användningen förväntas fortsätta minska.
Torv – är det ett fossilt bränsle?
Torv bildas på våtmarker när ny mossa växer ovanpå äldre mossa. Den äldre mossan hamnar allt djupare, bryts delvis ner och blir till torv. I torven finns stora mängder kol inlagrat. Torv bör betraktas som ett fossilt bränsle även om det nybildas mycket snabbare än kol, olja och fossilgas. Användningen av torv som bränsle är mycket liten i Sverige men utvinning och användning av odlingstorv också orsakar utsläpp av växthusgaser.