Konsekvenser för den areella sektorn
Klimatförändringarna bidrar till att öka produktionen i skogen genom att växtsäsongen blir allt längre. Samtidigt ökat riskerna för många skador.
Att marken oftare förblir otjälad ökar risken för omfattande stormfällningar. Ökad stormfällning, men också torrare somrar i ett varmare klimat, ökar risken för insektsangrepp. Mildare vintrar förvärrar problemen med älgars bete på skogsplantor av tall och löv och med spridning av rotröta och vissa andra skadesvampar. Mildare vintrar ökar också svårigheterna med att transportera ut virke ur skogen utan skador på mark, bäckar och vägar.
Både positiv och negativ påverkan
Jordbruket i Sverige kan gynnas av ett varmare klimat och en högre koldioxidhalt i atmosfären. Förutsättningarna för odling blir generellt bättre då växtperioderna blir längre och det blir möjligt att få fler skördar under en och samma period. Man kommer även att kunna odla helt nya grödor.
Men klimatförändringen är också gynnsam för tillväxten av många skadegörare, växtsjukdomar och insekter. Ogräsfloran kan öka vilket medför ett ökat behov av bekämpningsmedel. Eftersom markfuktigheten förväntas minska, särskilt i södra Sverige kopplat till ökad avdunstning under varmare somrar, kan det också bli vanligare med perioder av torkstress för vissa grödor.
Förändringar för fisket
Ett varmt klimat kan innebära stora förändringar för fisket. Vattentemperaturen är avgörande för fiskarnas levnadsförhållanden. Det finns både kallvattenarter och varmvattenarter i Sverige.
Uppvärmning av Östersjön i kombination med en minskning av salthalten skulle kunna innebära att näringen för viktiga fiskarter som strömming, torsk och lax slås ut. Hur omfattande förändringarna blir beror på hur stor minskningen av salthalten blir. I sötvatten kommer kallvattenarter att ersättas av varmvattenarter. Konsekvenserna för fisket på västkusten är däremot inte lika tydliga.
Rennäringen påverkas
För rennäringen kommer varmare vintrar med återkommande töperioder att medföra isbildning som försämrar åtkomsten av marklaven i vinterbeteslandet, samtidigt som skogsbruket innebär fortsatt minskning av hänglavtillgången i stora delar av renskötselområdet.
Sämre isar kan innebära att flyttleder behöver ändras, med nya behov av betesmarkstillgång som följd. Högre temperaturer och nederbörd kan förvärra insektsplågan för renarna. Krympande kalfjällsområden till följd av förbuskning och trädgränsens förflyttning kan leda till ökade intressekonflikter mellan rennäringen och andra näringar.
Renen och rennäringen är centrala i den samiska kulturen. Försämrade förutsättningar för rennäringen hotar därför också den samiska kulturen.