Mördarsnigel

Mördarsnigel är etablerad i landet sedan 1976. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och finns så långt norrut som i Umeå. 

Mördarsnigel omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter. 

Mördarsnigeln utgör ett hot mot inhemska sniglar och snäckor som den äter. Den konkurrerar också med den inhemska snigelfaunan om föda och övervintringsplatser.

Den inhemska snigelfaunan kan påverkas negativt genom hybridisering som är vanligt inom snigelsläktet Arion sp. Påverkan på andra djur och växtsamhällen kan komma att öka då arten fortfarande sprider sig i landet och har visat sig äta även vilda växter.

Förutom effekterna för biologisk mångfald så orsakar mördarsnigeln betydande skador i privata trädgårdar, handelsträdgårdar och jordbruk. Den förstör de flesta typer av växter och grönsaker och orsakar stora skador på till exempel jordgubbsodlingar.

Ensilage blir förstört om det innehåller mördarsniglar. Många betraktar mördarsnigel som en sanitär olägenhet och att bekämpa det stora antal som ofta uppstår är mycket resurskrävande.

Mördarsnigeln kan sprida sig kortare sträckor på egen hand, framförallt har stora fullvuxna individer visat sig kunna vandra ut från trädgårdar till omgivande landskap.

Mer långväga spridningar i landskapet sker sannolikt med människor oavsiktligt, genom att den kommit med i jorden på trädgårdsväxter och på så vis kommit in i trädgårdar. Den har efter detta spridit sig vidare genom förflyttning av jord och växter.

Den mest effektiva metoden för trädgårdsägare att bekämpa mördarsnigel är att samla in och döda sniglarna och deras ägg. Äggen finns ofta under krukor, brädor och annat som bildar ett fuktigt mikroklimat. Det kan även vara effektivt att bygga fysiska hinder runt trädgårdar och på krukor, s.k. ”snigelstaket” för att hindra att snigeln tar sig över. 

Kemiska preparat för bekämpning finns men rekommenderas inte då de inte är specifika för mördarsnigel. Andra sniglar, insekter och fåglar kan påverkas negativt av bekämpningsmedlen. Nematoden Phasmarhabditis hermaphrodita kan användas i biologisk kontroll av mördarsnigel, men är endast effektiv mot unga exemplar av snigeln och påverkar samtidigt inhemska sniglar negativt.

Mördarsnigel är vanligtvis mörkt brunröd med andningsöppningen på höger sida, men färgen kan variera från nästan svart, över alla bruna och röda färgnyanser, till orangegul. En vuxen mördarsnigel är mellan 70 - 150 mm lång.

Artbestämningsnyckel på Artfakta.se

Mördarsnigeln är huvudsakligen nattaktiv men kan även vara aktiv under regniga dagar. Den är en allätare som äter både dött och levande växtmaterial, även växter som andra djur inte klarar av att äta på grund av deras giftighet, som till exempel tomat och potatis.

Arten är som alla terrestra sniglar hermafrodit vilket innebär att de är tvåkönade och kan självbefrukta sig. Parning med flera andra individer är dock det vanligaste. Antalet ägg varje individ lägger är vanligtvis runt 400.

Arten behöver en skuggig och fuktig miljö med frostskyddade platser dit den kan förflytta sig vid kyla eller torka. Vanligtvis återfinns arten i miljöer skapade eller kraftigt modifierade av människan, såsom parker och trädgårdar.

Det första rapporterade fyndet av mördarsnigel i Sverige är från 1975 i Helsingborg, året efter påträffades den i Göteborg. 1989 fanns arten bekräftad på 30 lokaler i Sverige, 1991 hade siffran ökat till 230 lokaler och vid slutet av 1995 var antalet lokaler uppe i 650 stycken.